GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Önskedrömmar bygger inget försvar

Tung kritik från Riksrevisionen understryker hur viktigt det är att försvarsmaktens återupprustning är välplanerad, med tydliga mål och säkerställd finansiering.
Ledare • Publicerad 1 september 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Rikets nyckel.
Rikets nyckel.
Foto: Carolina L Nilsson/Försvarsmakten

Det tar tid att bygga upp militära förmågor, som överbefälhavare Micael Bydén sa under sitt anförande på rikskonferensen Folk och Försvar i Sälen för några år sen. Inget har förväntat sig att återuppbyggandet av det svenska försvaret, efter de kraftiga nedrustningarna i kölvattnet av kalla krigets slut, skulle gå att genomföra i en handvändning.

När försvarsberedningen, regeringen och försvarsmakten häromåret konstaterade att det går långsammare än tänkt med att stärka försvarsmaktens förmåga, var det därmed något anmärkningsvärt – vilket föranledde den granskning av statens arbete med att stärka arméstridskrafterna som Riksrevisionen släppte under tisdagen.

Beskedet från revisionen är tungt. Även om utvecklingen av arméstridskrafternas krigsduglighet de senaste åren bedöms som ”svagt positiv” fastslår man samtidigt att inriktningen som gavs i försvarsbeslutet 2015 inte har uppnåtts.

Riksrevisionen påtalar bland annat att det uppdrag som ålagts försvarsmakten, i och med försvarsbeslutet 2015 då man lade om inriktningen från ett insatsförsvar till ett nationellt försvar, varit underfinansierat. ”Arméns utgångsläge var mycket svårt i relation till den satta inriktningen.” Man har alltså inte haft en realistisk chans att uppnå det man beordrats av riksdag och regering.

”Bristande transparens innebär en risk att regeringen kan få igenom beslut som egentligen är underfinansierade.”

Ett i och för sig inte helt oväntat besked; redan när beslutet togs mötte det kritik av inte minst Liberalerna, då anslagen låg lägre än vad ÖB hade begärt.

Debatter om försvarsmaktens uppbyggnad och finansiering är förvisso alltid svår att förhålla sig till, då det kan inbegripa känsliga och hemliga uppgifter. Alla uppgifter kan och bör inte heller av säkerhetsskäl offentliggöras, med tanke på att det skulle kunna underminera försvarsförmågan.

Men den bristande transparensen innebär samtidigt en förhöjd risk att regeringen som i detta fall kan få igenom beslut som egentligen är underfinansierade.

Riksrevisionen kritiserar dessutom regeringen för bristfällig och otydlig styrning, som öppnat upp för för stort tolkningsutrymme. Det har lett till oklarheter kring vad som ska uppnås och hur.

Alla vet att det tar tid och kostar pengar att bygga upp försvaret igen. De senaste åren har tyvärr lämnat mycket att önska på den punkten. 2023 infaller den så kallade kontrollstationen, då försvarsberedningen ska utvärdera förverkligandet av 2020 års försvarsbeslut. Då måste tillfället tas att kompensera för de tidigare misstagen.

Thomas Hermansson

Thomas HermanssonSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.