Om detta må ni fortsätta berätta
År 1998 gavs en skrift ut på regeringen Perssons initiativ: ”Om detta må ni berätta”. Boken går igenom andra världskrigets förföljelse och massmord av judar. Beskrivningarna är sakliga och bilderna skarpa. Nazisternas brutala hat och förbrytelser mot det judiska folket är svårt att förneka efter att ha tagit del av bokens innehåll och det är precis det som är syftet med utgivningen. Boken finns tillgänglig på Forums för levande historias hemsida, den finns översatt till ytterligare sex språk och även pappersupplagan går att beställa hem helt gratis. Det är en insats för folkbildningen på området.
Historiker och forskare gör sitt bästa för att förklara historien för att kunna förutse och styra framtiden. Men vad gäller judehatet visar det sig att samhället glömt snabbt. Nazister finns tyvärr fortfarande men transparensen i deras ideologi gör att det på något sätt är lättare att hantera och stå upp emot. Det finns en väletablerad och bred majoritet i det svenska samhället som tar tydligt avstånd från nazismen. Den nya antisemitismen däremot har en annan profil och gömmer sig inte sällan bakom kritik av staten Israel. Det märktes inte minst under den stora demonstrationen på Sergels torg i Stockholm som ledarsidan tidigare skrivit om. Trenden är internationell och det är ingen slump att det sker nu, hatet mot Israel och Israels invånares blotta existens är vardagsmat i Israels grannländer och har i och med krigets start eldats på hos Hamas sympatisörer runt om i världen.
Från både Moderater och Kristdemokrater har det därför i flera år lagts förslag om att uppdatera skriften från Forum för levande historia så att den även inkluderar information om hur antisemitismen tar sig uttryck idag. Senast igår meddelade Ebba Busch (KD) att skriften borde revideras och spridas på nytt. Busch fastslog allvaret i situationen och framförde att ”det är en värderingsstrid som vi måste vinna (...) vi måste trycka tillbaka antisemitismen som nu växer i Sverige”.
Det är bra formulerat. I flera år har judiska representanter beskrivit hur det inte längre känns tryggt att vistas i Sverige. Regeringen sköt nyligen till 10 miljoner extra till judiska centralrådet för att möta det ökade säkerhetsbehovet för judiska organisationers säkerhetsarbete. Representanter från Liberalerna föreslår att alla synagogor och andra tydligt judiskt präglade institutioner automatiskt ska få status av skyddsobjekt. Men beväpnade vakter är ju inte ett botemedel för fenomenet, utan mer en akut åtgärd på symptomen för det riktiga problemet: antisemitism.
Om historien lärt oss något är det att agera i tid. En ny bildningsinsats är brådskande.
