Ölands betydelse inte bara historisk
I en uppmärksammad skrivelse till försvarsminister Peter Hultqvist (S) har de socialdemokratiska kommunalråden i Borgholm och Mörbylånga, Ilko Corkovic och Matilda Wärenfalk, frågat sig om Ölands militära betydelse, hur hotbilden mot ön ser ut, och om man ska ”få förstärkning någon gång”. Till skillnad mot Gotland som rustas upp utgörs Ölands militära närvaro endast av hemvärnet.
Detta lokala engagemang visar prov på en välkommen omsorg om viktiga frågor. Försvarspolitik är förvisso inte en kommunpolitisk fråga i normal bemärkelse. Att lokalpolitiker på fler håll i landet nu dock ger uttryck för oro och frågor om säkerhet är inte förvånande med tanke på omvärldsläget. Det är ett uttryck för att det säkerhetspolitiska uppvaknandet breder ut sig än mer.
Men det kan också, som vissa bedömare varnat för, leda till så kallad ”regementsbingo” där symbol- och regionalpolitisk hänsyn får större betydelse än militärstrategisk sådan när politiker lokalt börjar lobba för etableringar av nya förband. Men det ska inte glömmas bort att förband som utbildas på en plats kan ha planerade uppgifter i krigstid på en annan. Att man saknar ett ”eget” förband betyder inte att försvarsmakten glömt bort ett område, eller ej har räknat med det i planerade scenarion.
Öland är helt riktigt en plats med strategisk betydelse. Så har det också varit under lång tid, något som historiskt demonstrerats av förekomsten av fornborgar liksom byggandet av Borgholms slott. I en rapport som släpptes av den Kungliga krigsvetenskapsakademien för några år sedan fastslogs det att vid en modern konflikt i Östersjön så skulle Öland, liksom Gotland eller kuststräckan mellan Karlskrona och Trelleborg, ur ett ryskt perspektiv höra till de landområden som är ”mest aktuella”. Sydöstra Sverige ligger med andra ord potentiellt i siktet.
”I en rapport från Kungliga krigsvetenskapsakademien fastslogs det att Öland ur ryskt perspektiv hör till de landområden som är ”mest aktuella”.”
Båda öarna har vad rapporten kallade för ”godtagbar hamnkapacitet” (Slite och Degerhamn). I jämförelse med Gotland har Öland dessutom ett antal fördelar, som att södra delen av ön skulle vara svårare för en angripare att försvara. Om ön ockuperades skulle den kunna beskjutas från fastlandet på grund av det nära läget. Men det påpekas också att Öland utmärker sig som ett av Sveriges svårförsvarade områden, och att det är lätt att nå från Kaliningrad.
Ölands militära betydelse har också markerats av det faktum att Nato till exempel har övat strid vid ön för snart tio år sedan, då övningen Northern Coasts genomfördes. Även denna vecka har örlogsfartyg från Nato övat kring Öland.
Trots skillnader mellan Gotland och Öland kvarstår alltså att även solens och vindarnas ö har sitt strategiska värde. Det är inte bara något som hör till historien.
Det är inte för inte som den initierade och populäre romanförfattaren Lars Wilderäng i en av sina fiktiva böcker om ett militärt angrepp mot Sverige låter Öland och Kalmartrakten ockuperas av fientlig makt. Låt vara att en roman ska tas vad den är.
Om Ölands strategiska betydelse uppmärksammats både i historia och skönlitteratur har det dock varit mer sparsmakat vad gäller den saken i den säkerhetspolitiska debatten. Att fler blir medvetna om dess värde är välkommet.
