Öland under cyberanfall

Vem som ligger bakom attacken är oklart. Och lär så förbli.

Svenska myndigheter som undersöker detta och en rad liknande angrepp på svenska IT-system de senaste veckorna saknar anledning att attribuera - peka ut - någon angripare. En antagonistisk aktör, oavsett om det är en stat, en statsledd organisation eller utpressare, ska inte få veta vilken insyn svenska myndigheter har i angriparens tekniska möjligheter. Och en främmande aktör saknar också anledning att ta på sig intrånget. Att vi inte vet vad som ligger bakom, men att det kan vara en stat med aggressiva ambitioner, skapar önskvärd osäkerhet i sig.

Räden mot Öland faller dock åtminstone delvis inom det nya mönster som framträder på området cyberkrig. Få talar i dag om storskaliga angrepp som slår ut funktioner i en hel nation. Det är fler mindre angrepp som karaktäriserar vår tids cyberattacker. En orsak är att stora angrepp tar lång tid att planera och att motståndarens säkerhet under tiden kan ha byggts upp.

Erfarenheterna från Ukraina visar också på cyberattackernas begränsningar. I den brittiska tidskriften The Economist (3 december) uppmärksammas hur energi och bankväsen fortsatte att fungera trots ryska cyberangrepp. Det är konventionella vapen som robotar och missiler, som gjort byar och städer strömlösa. En slutsats är att cyberangrepp passar bättre i fredstid än i krig. En annan att det faktiskt går att möta attackerna med ett effektivt cyberförsvar. Däremot vet ju ingen om Ryssland har oanvända sparade cyberarsenaler i lådan att ta fram vid en senare tidpunkt.

Det som utmärker angreppet på Ölandskommunerna är att syftet sträcker sig vidare än att förstöra datasystem och att skapa oro bland medborgarna. Denna gång tankades information ned och kopierades innan kommunerna stängde nätverken.

Inhämtning av stora mängder data är något som allmänt förknippas med klassiskt underrättelsearbete. Högt i kurs står information om infrastruktur såsom vägar, transportleder och energisystem. Med tanke på Öland strategiska läge i Östersjön rör det sig om mycket känsliga uppgifter som nu skulle kunna systematiseras och bearbetas av en främmande makt.

Till bilden hör att kommunerna ansvarar och hanterar många uppgifter om det civila försvaret som faller under försvarssekretess. På detta område förs en debatt om sekretesskyddet för samhällsviktiga verksamheter verkligen är tillräckligt starkt. Uppgifter om var den kommunala krisledningen samlas i fredstid omfattas idag exempelvis inte av sekretess och den svenska öppenheten underlättar också en ondsint aktörs kartläggning.

Sekretessregler blir dock helt verkningslösa om främmande makter kan tömma svenska kommuners dataservrar på innehåll och den vägen få fram önskvärd information som har betydelse för krigsförberedelser.

Kommunernas roll och ansvar i totalförsvaret har under det senaste året både kursiverats och understrukits.Kommunerna får mer ansvar. Men rimligen borde också en tidig åtgärd från statens sida vara att stötta och skydda kommunernas totalförsvarsinformation. Även beredskapen mot cyberkrigarna måste vara god.