Ohejdad populism och gammal vana

Det är svårt att få grepp om socialdemokraten Ulf Nilsson; han är sannolikt den halaste valde i hela landstinget. Men den som möter hans populism och dubbelmoral på reumatikerträff i Oskarshamn i veckan har svårt att inte storkna.

När Ledningsbolagets presenterades släpptes krafter loss som man inte kana tygla” säger han, och fortsätter med att tala om ”klappjakt”. Påhejare i denna olustiga halka är kristdemokraten Chatrine Pålsson. Nilsson och

Pålsson framställer sig som de många smås riddare.

Ja, det är enkelt. Och det är tröstande ord som de i publiken nog ville höra. Men de utgör en grov verklighetsförfalskning. Och grundperspektivet, att det finns främmande människor som ”vill åt” oskarshamnarna, är skrämmande i sin förenklande populism. Det utgör motsatsen till vad ett ansvarsfullt folkstyre står för: att gemensamt lösa problem med rättvisan och allas bästa för ögonen.

Ulf Nilsson är en skicklig politiker som förmår injaga viss medgörlighet hos sina partibröder. Men nog borde de övriga socialdemokratiska topparna i landstinget, Anders Henriksson och Gert Wollinger, ta Ulf Nilsson i örat. Han förstör den lilla trovärdighet socialdemokraterna har kvar.

Likaså borde de borgerliga ha ett samtal med Chatrine Pålsson. En tung politiker i koalitionen som börjar föra tanken på skattehöjningar på tal som lösning på landstingets problem bryter mot de grundläggande partiöverenskommelserna. Menar Anders Andersson allvar med sin koalition bör han snabbt ha ett bestämt samtal med sin partikamrat.