Annons

Naturligt att riksdagen sade nej

Välkommet att riksdagen under stor enighet stod upp för subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen när man invände mot Europeiska kommissionens förslag om att restaurera naturområden.
Ledare • Publicerad 23 september 2022
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Sverige sticker ut både med mängden skog, och i hur naturtypers status rapporteras.
Sverige sticker ut både med mängden skog, och i hur naturtypers status rapporteras.Foto: Linda Eliasson

Den gångna mandatperioden må inte ha många dagar kvar innan den nyvalda riksdagen tar vid, men det betyder inte att det är en händelselös tid. Under onsdagen beslöt riksdagen under stor enighet att avvisa ett förslag från Europeiska kommissionen gällande en förordning om restaurerande av naturområden. Endast Miljöpartiet och Vänstern ville reservationslöst gå på EU-kommissionens linje.

Sakfrågan gäller alltså kommissionens förslag om att tjugo procent av ”skadade” naturmiljöer ska återställas för att främja den biologiska mångfalden. En ambition som i sig låter lovvärd, men som i praktiken hade varit problematisk. Hur skog och mark brukas och den biologiska mångfalden bäst främjas är i hög grad beroende av lokala faktorer, och är således frågor som bäst avgörs av på lägre nivåer. Det säger sig självt att förutsättningarna ser annorlunda ut beroende på om man rör sig i, säg, det kala Nederländerna eller ett skogigt Sverige.

Annons

Till saken hör också den inte oviktiga detaljen att olika medlemsländer bedömer och rapporterar naturtypers status på olika sätt, vilket gör det komplicerat att jämföra ländernas situation och att formulera ett gemensamt regelverk. Resultaten blir skeva. Sverige är unikt i att utgå från ett föreställt och avlägset tillstånd innan industrialiseringen – med följden att stora mängder mark skulle betraktas som skadad och därför i behov av att återställas. Kontrasten är stor till den metod som många andra europeiska länder använder, nämligen att utgå från den utbredning som en viss naturtyp hade när man gick med i EU.

”Att ge uttryck för denna oro handlar inte om att vara anti-EU eller att förminska behovet av biologisk mångfald.”

Därtill finns frågetecken kring i hur hög grad EU-kommissionens förslag är proportioneligt i förhållande till vad man vill uppnå; det skulle röra sig om en detaljstyrning med konsekvenser för både skogs- och jordbruk.

Miljöpartiets riksdagsledamot Maria Gardfjell tog under riksdagsdebatten till brösttoner som anknöt till valrörelsens skrämselpropaganda när hon menade att det var ”skrämmande” att andra partier ville slå vakt om medlemsländernas självbestämmande; hon jämförde rentav Sverige med Ungern. En bisarr parallell.

Att ge uttryck för oro handlar inte om att vara anti-EU eller att förminska behovet av biologisk mångfald. Snarare tvärtom: Poängen är att skyddet av den biologiska mångfalden måste vara proportioneligt, och att värna den för EU centrala principen om subsidiaritet – att beslut ska fattas på den lägsta ändamålsenliga nivån. Skogsbrukandet hör inte till de befogenheter EU enligt fördragen har att besluta om, och är alltså en nationell kompetens. I och med att skogsbrukandet skulle påverkas av förslagen om återställning av naturområden är det svårt att dra någon annan slutsats än den som riksdagen också nådde.

Thomas HermanssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons