unlock

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

  1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  3. E-tidning
  4. Söksearch
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down
  3. Tipsa oss!
  4. Kundcenter

Närmare ett handslag

Den väntade ekonomiska Coronakrisen ser i vart fall ut leda till en bättre atmosfär i riksdagen.
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

I Coronatider är det kanske inte ett symboliskt handslag mellan regering och opposition som efterlyses. Det vanliga uttrycket att Moderaterna, eller något annat parti, ”sträcker ut handen” för en bred uppgörelse passar denna gång mindre väl när handhälsningar mer ses som ett hot än som tecken på förtroende och tillit.

Ett alternativ till ett handslag efterfrågas för att möta Coronakrisen.
Ett alternativ till ett handslag efterfrågas för att möta Coronakrisen.
Foto: ANDERS WIKLUND / TT

När Moderaternas ekonomisk politiske talesperson Elisabeth Svantesson på tisdagen föreslog en rad ekonomiska stimulansåtgärder för att undvika att också samhällsekonomin blir infekterad av viruset skedde det också med en inbjudande gest till regeringen. Det höga tonläge som förgiftat atmosfären mellan Januaripartierna och den borgerliga oppositionen lyste befriande nog med sin frånvaro.

Både regering och M-ledd opposition anspelar på historiskt förtroende när nedgången närmar sig. Moderaterna som allt som oftast intagit distans till Reinfeldt&Borg-eran drar nu tydliga paralleller mellan alliansregeringens framgångsrika hanteringen av finanskrisen och dagens väntade konjunkturavmattning.

Statsminister Stefan Löfven byggde också upp ett förtroendekapital under den krisen när han i egenskap av Metallordförande förhandlade fram ett avtal mellan parterna inom verkstadsindustrin och finansminister Magdalena Andersson utlovade en kommande extrabudget med extra pengar till sjukvården och olika myndigheter.

Sverige möter framtiden med starka offentliga finanser. Men också med en svag produktivitetsutveckling och med ett politiskt landskap som kommit att präglas av svåra parlamentariska låsningar. Signalerna också från regeringen om att samtal förts med Moderaterna om krisåtgärder vittnar om en gemensam vilja att dämpa det höga tonläge som omöjliggjort i kristider traditionella samförståndslösningar.

Varje kris har sitt signum. Men denna gång kan politiken inte hoppas på någon expansiv penningpolitik. Trots högkonjunkturen har vi haft minusränta. Större räntesänkningar från Riksbankens sida för att stimulera ekonomin kan därför inte väntas. Det ställer ökade krav på politisk handlingskraft.

När Moderaterna presenterade sitt krisprogram fanns bland annat en käpphäst som avskaffad flygskatt med, motiverad utifrån flygbranchens svårigheter när avbokningarna växer snabbare än bokningarna. Den liksom förstärka jobbskatteavdrag framstår som politiskt orealistiska åtgärder mest framlagda för att understryka oppositionspartiets roll.

Däremot öppnade också Svantesson för snabba arbetsmarknadspolitiska satsningar som är mer politiskt acceptabla för i varje fall Socialdemokraterna. Ordet ”stimulansåtgärder” som för några år sedan avfärdades som S-märkt Keynesianism användes för övrigt också av Svantesson.

Och förslag om att företag ska få respit på skatteinbetalningar understryker att krisåtgärder inte bara kan vara koncentrerade till myndigheter och offentlig sektor utan att också näringslivet måste skyddas från smittans konsekvenser.

Även när krisen närmar sig behövs oppositionspolitik, ifrågasättanden och nytänkande. Inte minst om något nytt ska komma ut ur askan. Men på samma sätt som oppositionspolitiken måste vara lösningsorienterad krävs också att den regering som styr landet faktiskt är intresserad av i dessa tider en handling som ersätter handslagets symboliska funktion.