När spricker Almedalsbubblan?
20 procent fler evenemang kommer genomföras under årets vecka jämfört med 2012. Förra året var ökningen ännu större. Allt som allt är det en bra bit över 2 000 föredrag, panelsamtal, debatter, seminarier, utfrågningar och mingel som ska genomföras, de flesta av dem intryckta på fyra dagar mitt i veckan.
Det fanns en tid - inte länge sedan - då Almedalsveckan var betydligt svalare. 2002 till exempel. Det var första gången Swedbank deltog och de lyckades med att planera in sitt evenemang samtidigt som ett annat. För denna fadäs fick den ansvarige skäll. Idag vore det en omöjlighet. Den som arrangerar något under veckan får räkna med att slåss om uppmärksamheten med hundratals andra aktörer. Varje timme.
Förr om åren var inte ens politikerna särskilt sugna på avbryta semestern och åka till Almedalen. Göran Persson knorrade men masade sig trots allt dit när det var valår, men helst inte annars, hans sommartradition var att tala i Björkvik. Bland Moderaterna sågs hela arrangemanget länge som en sossetillställning - det var ju Palme som "grundade" Almedalsveckan när han talade från ett lastbilsflak 1968. Det var först när Fredrik Reinfeldt blev partiledare som Almedalen började betraktas som en självklarhet.
I dag har veckan vuxit till åtta dagar, en för varje riksdagsparti. Politikerna trängs tillsammans med journalister, representanter från kommunikationsbranschen och ungdomsförbunden. Alla som är någon i dessa sammanhang måste vara där. Numera tvingas de dessutom i hög utsträckning dela utrymme med representanter från näringslivet, offentlig sektor och akademin.
Med andra ord: etablissemangets laguppställning är komplett. Almedalsveckan blir till en egen värld där samhällets ledande företrädare är samlade, där de kan mötas och bekräfta varandra utan yttre impulser. Mingel och lättsamma upptåg som "DJ-matcher" mellan moderater och socialdemokrater avlöser debatter och tal. Kvällstidningarna ger ut speciella Almedalsupplagor med de viktigaste utspelen och blötaste festerna. Nyheter från övriga världen och Sverige hamnar längst bak. Interaktionen med vanliga Svenssons är obefintligt. Demokratiunderskottet känns akut.
Genom åren har "spektaklet" Almedalen fått ta emot hård kritik, speciellt medias inverkan till att göra veckan till vad den är. Statsvetaren Maria Wendt förde i boken Politik som spektakel (2012) fram uppfattningen att medierna använder Almedalen till att skapa pseudonyheter: icke-händelser som egentligen inte finns så fort kamerorna slocknat och journalisterna slutat bry sig. Detta blir sedan lättuggad "infotainment" som prackas på mediekonsumenterna. Därtill förvandlas politik snabbt till PR i Almedalen, menar hon. När Gudrun Schyman häromåret eldade upp 100 000 kronor i centrala Visby för att skapa debatt om det förvisso felaktiga påståendet att olika kön får olika lön, handlade eftersnacket i stället om vilket genomslag hon kunde tänkas få.
I år har SVT utlovat en storsatsning på Almedalsveckan, med sändningar "från tidig morgon till sen kväll". Ny ved slängs på en redan stor brasa. Det är inte konstigt att "alla" känner att de måste vara där. Men hur stark genomslagskraften egentligen är tåls att fundera på. Enligt Aftonbladets politiske kommentator Lena Melin är medierna på plats i Almedalen enbart för politikens skull, trots att partiernas aktiviteter bara utgör 3-4 procent av alla arrangemang. Det berättade hon under ett seminarium förra sommaren (i Almedalen såklart). Partierna och de stora politiska intresseorganisationerna klarar sig alltså. Men för kommuner, myndigheter och universitet känns närvaron mer svårmotiverad.
Att nå ut till en bredare krets är för de allra flesta av arrangörer så gott som omöjligt. Man kanske når de närmast sörjande - alla är ju där - och känner att det räcker? Nätverksmöjligheten tar över för de som inte har någon chans att tränga igenom bruset. Det är heller inte omöjligt att den negativa effekten av att inte vara i Almedalen är större än den positiva av att vara där. En sådan slutsats är förstås sorglig men kan mycket väl vara det som får fler och fler att vilja vara del av det redan överfulla programmet.
De senaste årens sammanfattningar av Almedalsveckan har ofta handlat om växtvärken. Att diskutera fenomenet "Almedalen" har blivit en profession i sig. Men än så länge har ingen lyckats svara på frågan: hur länge kan det växa? När spricker bubblan? Det lär inte ske nästa år i alla fall. Då är det valår vilket innebär att tillställningen växer ännu lite mer som per automatik.
Fenomenet och spektaklet Almedalen lär leva vidare i många år. Men som bas för politisk opinionsbildning riktad mot yttervärlden är det sedan länge passé. Alla intresserade finns redan på ön. Resten av Sverige har fullt upp med att grilla, bada och ligga i hängmattan. Men Almedalsbubblan kommer att hålla så länge vädret är fint och rosévinet flödar obekymrat.
