GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

När barn skjuts har en röd linje överskridits

Gängvåld som går ut över småbarn får ej tolereras.
Ledare • Publicerad 20 juli 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Det behövs konkreta åtgärder mot gängvåldet.
Det behövs konkreta åtgärder mot gängvåldet.
Foto: Johan Jeppsson/TT

Så har då det inträffat som inte fick hända. Barn har träffats av gangstervåldets kulor. En pojke och en flicka. Två syskon, sex respektive fem år gamla, skjutna i benen medan de var ute och lekte i värmen, under en annars helt vanlig sommardag i Flemingsberg söder om Stockholm.

Därmed har gängvåldet med dess brist på respekt för människors liv passerat ytterligare en gräns. Inte ens småbarn kan känna sig säkra där gängkriminaliteten går fram.

Men det får inte glömmas bort att detta inte är första gången barn drabbas av gängkrigarnas brutala och hänsynslösa leverne.

Minns den blott åttaåriga lilla pojke i Göteborg som dödades av en handgranat som kastades in i den lägenhet där han låg och sov.

Eller för den delen alla de barn som förlorat familjemedlemmar och släktingar, eller som på andra sätt har påverkats av våldet i deras närhet.

Våldsspiralen kommer inte sluta av sig själv, och det står klart bortom alla tvivel att våldsverkarna inte drar sig för att utsätta till och med små oskyldiga barn för risken att drabbas av deras skoningslösa uppgörelser.

De som hävdat att oskyldiga inte drabbas av våldet har fel, vilket har demonstrerats om och om igen. 2018 berättade justitieminister Morgan Johansson (S) om hur risken är ”väldigt, väldigt liten” att oskyldiga kommer drabbas, eftersom de gängkriminella inte ”har något intresse att ge sig på någon annan.” En klen tröst för de som faktiskt drabbas.

Och det var bara så sent som för drygt två veckor sedan som statsminister Stefan Löfven (S) i ett svar på en fråga på engelska, apropå oro för barn efter dödsskjutningen av polisen i Göteborg, meddelade att ”det är inte som att de kommer dödas snart eller något”.

Två yttranden som på olika sätt vittnar om den alltför valhänta attityd regeringen haft inför våldsproblemen.

”Politik är vad som krävs nu. Åtgärder. Inte bara känsloyttringar om ministrarnas förtvivlan och ilska.”

Med det inte sagt att inget har gjorts. Men orden ”för lite, för sent” gör sig påminda.

Att representanter för oppositionen kritiserar regeringen för dess misslyckade hantering av våldet faller sig naturligt. Sverige behöver ett omtag.

Morgan Johansson avfärdade Moderaternas kritik med anklagelser om att partiet ägnar sig åt att ”raljera och driva partipolitik”.

Som om ropen efter förändring vore ovärdiga. Men det ovärdiga är själva förekomsten av gängvåldet och misslyckandet med att bemöta det.

Och man kan stilla undra varför det skulle vara fel att ”göra politik” av just detta samhällsproblem. Det är väl just det man ska göra? När stora delar av samhället ”gjorde politik” av fyraåringen Alan Kurdis tragiska drunkning i samband med flyktingkrisen 2015 hördes inte samma typer av dämpande invändningar.

Politik är just vad som krävs nu. Åtgärder. Inte bara förklaringar om hur oacceptabelt våldet är, eller känsloyttringar om ministrarnas förtvivlan och ilska.

Känslorna delas nog av alla. Kanalisera dem nu i konkreta reformer – fler fängelser, höjda straff, fler resurser till polisen, med mera – så att det hela inte bara urartar till ett politiskt skådespel.

I deras 88-öresrevy sjöng duon Hasse och Tage fint: ”När man ser på hur barna växer upp och står i / Kan man undra om barna nånsin får det som vi [...] Om det är drägligt där dom bor [...] Framtiden verkar dyster när man grubblar...”

En fråga som nog varje generation undrar över, men som nu framstår som särdeles aktuell. Det är makthavarnas plikt att agera så att samhällets barn kan växa upp i trygghet och har en framtid att se fram emot.

Thomas HermanssonSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.