Mot en gemensam europeisk utbildningspolitik?
Nu när det gått tolv år sedan Sverige sökte om medlemskap i det som nu är EU börjar förändringarna tränga in i den svenska statsapparaten. Det gäller dock forfarande mer praktiken och myndighetssamarbetet än den egentliga politiken. Men man kan fråga sig om inte många ansvariga svenska politikers tendens att förenkla och slå ifrån sig förslag från andra länder i onödan stänger Sverige ute från det som börjar bli en allmäneuropeisk utveckling.
Ett färskt exempel är universiteten och den högre utbildningen. I stora delar av Europa kämpar universitet och högskolor i dag med ekonomiska problem som gör att de förlorar begåvningar och forskningsprojekt till konkurrenterna, toppuniversiteten i USA. Amerikansk högre utbildning har börjat bli en exportvara som inte minst blivit populär i Sverige. Ett antal amerikanska universitet brukar finnas med på studentmässor och andra informationsarrangemang.
Nu vill EU-kommissionen gå till motoffensiv, och har lagt fram förslag till gemensamma europeiska reformer av EU-ländernas högre utbildning. Det går ju bland annat hand i hand med tankarna på en gemensam inre arbetsmarknad.
Den svenske utbildningsministern Thomas Östros skjuter dock rygg som en arg katt när han intervjuas i Dagens forskning. Initiativet skulle bidra till ?ökad överstatlighet?. Och framför allt: det säger inte nej till att studenter betalar terminsavgifter. Alltså säger Östros blankt nej initiativet.
En betraktare slås extra mycket ned av att utbildningsministern inte ens vill inleda en diskussion. Det är som om den svenska särlösningen (terminsavgifter finns i många länder i Europa) skulle vara så dyrbar, unik och värdefull, att varje förslag som inte grundas på specifikt svenska villkor måste avvisas.
Den skygglappsinställningen möter en betraktare ofta bland svenska politiker på olika områden. Tror de att vårt land är utvalt i Europa?
Självklart är det inte så. Och lika självklart är att man kan ha terminsavgifter i ett välfärdssamhälle. Ja det är troligare att de finns där, för att säkra universitetens och högskolornas kvalitet.
Vilken bild får svenska medborgare när politiker och media alltid filtrerar det som händer inom EU genom det etablerade svenska politiska perspektivet? Sannolikt minskar vanliga människors möjligheter att förstå och engagera sig drastiskt. Andra EU-länders förslag och förhållanden förvandlas till hemska hot, ja förändringar. Och EU fortsätter att vara ett eliternas eget projekt.
Dock ska man kanske inte svälja EU-kommissionens förslag till gemensam europeisk utbildningspolitik med hull och hår. Författarna tycks visserligen ha givit en god bild av problemen. Men är ökad enhetlighet lösningen? Högre utbildning är snarare exempel på en samhällssektor från vilken politikens inflytande måste hållas borta. Ju fler former som finns och ju mer oberoende högskolor och universitet är, desto bättre gynnas mångfald och kreativitet.
Men till den diskussionen leder inte Östros envetna nej.
@byline:Per Dahl
