Annons

Moralisk utrikespolitik på riktigt

Socialdemokraternas skifte i synen på Iran kan beskrivas i termer av opportunism. Men det kan också ses som en stor politisk omsvängning.
Ledare • Publicerad 18 november 2022
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Bilderna på tidigare minister Ann Linde iförd slöja under ett besök i Iran symboliserar på många sätt ett traditionellt socialdemokratiskt förhållningssätt till komplexa internationella relationer. I besöket gjordes visserligen en ”time-out” för den så kallade feministiska feministiska utrikespolitiken.

När Ann Linde gästade Iran. Nu har Socialdemokraterna svängt och kräver andra verktyg i relationen till Teheran.
När Ann Linde gästade Iran. Nu har Socialdemokraterna svängt och kräver andra verktyg i relationen till Teheran.Foto: Ebrahim Noroozi

Men det vittnade också om uppfattningen att ”diplomati och dialog alltid att föredra framför alternativet”, som Linde själv konstaterade när hon senare fick frågan om den dåvarande regeringen skulle stå bakom sanktioner mot Teheranregimen. I

Annons

Agerandet vittnade om en långtgående tilltro till dialog som medel. Dialog och diplomati är är naturligtvis självklara verktyg. När svenska skådespelare kräver att Sverige ska kalla hem ambassadören från Teheran i protest mot regimen vittnar det om en osannolik bristande kännedom om realpolitik. Att klippa de sista banden skulle försvåra möjligheten att protestera.

Däremot har den s-märkta synen på dialog negligerat auktoritära regimers drivkrafter. När Ann Linde var på plats i Iran agerande landet som en giftspridare i regionen. Varhelst det finns blodiga konflikter i regionen dyker Iran upp. Som exportörer av raketer till södra Libanon som kan avfyras mot Israel. Som understödjare till regimen i Damaskus. Som en aktör i inbördeskriget i Jemen.

”Nu när Socialdemokraterna lämnat regeringsmakten är tonläget mot Iran plötsligt ett annat.”

Nu när Socialdemokraterna lämnat regeringsmakten är tonläget mot Iran plötsligt ett helt annat. Den tidigare utrikesministern Margot Wallström som personifierar en historisk linje av Natomotstånd, FN-värnandet och kritik mot militärt våld som verktyg, kräver nu att det revolutionära gardet i Iran terroriststämplas. Det är en militär grupp som åtnjuter en betydande självständighet, som en stat i staten, och som Trumpadministrationen terrorstämplade.

Ardalan Shekarabi, tidigare minister och nu socialdemokraternas rättspolitiske talesperson, går nästan lika långt. Återkommande sätter Shekarabi press på utrikesminister Tobias Billström (M) om att öka trycket mot Teheranregimen.Han kräver också att en svensk moské med koppling till Iran ska stängas.

Det är svårt att inte se ett paradigmskifte hos det nyblivna oppositionspartiet. Opportunism? Ja, till del. Det är ett budskap i regeringsställning. Ett annat i opposition.

Notabelt är att de nya hårdare tagen som efterfrågas motiveras (med rätta) som en markering mot det hänsynslösa och blodiga svaret från regimen mot de kvinnor som i tusentals demonstrerar för frihet och demokrati och bränner de slöjor de tvingas att bära. Margot Wallström nämner emellertid inget om att Irans ledning är en aktör som hotar fred och trygghet på global nivå.

Ett visst inslag av inrikes utrikespolitik finns också. Svenskiranier är en stor välintegrerat och högutbildad grupp som inte lär uppskatta traditionella politiska floskler om ”samtal” med Teheran när deras släktingar misshandlas och dödas på gatorna av regimens bödlar.

Men mycket talar också för att det är ett skifte som inte bara gäller synen på Iran. Rysslands invasion av Ukraina raserade också den överdrivna tron på dialog som präglat socialdemokratisk utrikespolitik. Den får därmed konsekvenser också när det gäller hur andra mycket auktoritära stater ska bemötas. I Mellanöstern har det också under många år varit ett beklämmande stort fokus på Israel från svensk sida som ”problemaktören” medan Iran ägnats åtskilligt mindre uppmärksamhet.

Utrikesminister Tobias Billström (M) har varit tydlig i sin syn på Iran och deklarerat att EU måste göra mer. Det är moralisk utrikespolitik i ordets sanna bemärkelse. I den frågan finns nu en välkommen samsyn mellan regeringen och socialdemokraterna.

Martin TunströmSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons