Benjamin Dousa: Moral påverkar brottslighet
Grov gängrelaterad brottslighet kommer enligt väljarna vara en av de viktigaste frågorna i valrörelsen. Flera partier vill därför skärpa straffen och ge polisen ytterligare befogenheter. De nya politiska blocken har olika analyser av problemet: Moderaterna med samarbetspartier anser att utanförskapet beror på hög invandring och dålig integration, medan de som vill att Socialdemokraterna ska fortsätta leda landet skyller på ojämlikhet. S-linjen saknar dock stöd i forskningen.
Föreställningen att socioekonomisk status påverkar en människas benägenhet att begå brott är en tes inom det kriminologiska fältet, men har i själva verket litet med verkligheten att göra. Polisen Mustafa Panshiri har påpekat att den stora gruppen svenskar som utvandrade till Chicago på 1800-talet levde i stadens fattigaste områden i extrem trångboddhet, utan att för den sakens skull börja ägna sig åt brottslighet. Tvärtom utmärkte sig den svenska minoriteten som flitig och företagsam, i en stad där kriminaliteten var närvarande i hög grad. Det var inga politiska insatser som låg bakom den i huvudsak laglydiga livsstilen; tvärtom fick de svenska invandrarna i princip ingen hjälp av amerikanska myndigheter.
Amir Sariaslan, doktor i psykiatrisk epidemiologi, har gjort omfattande studier av kopplingen mellan socioekonomiska faktorer och kriminalitet. Att det finns en korrelation är välkänt – personer som har lägre inkomst och lägre utbildning begår också brott i större utsträckning. Däremot, konstaterar Sariaslan, finns ingen kausalitet – de socioekonomiska förhållandena är inte orsaken till kriminaliteten. Genom att studera syskon som vuxit upp i samma familj men i olika bostadsområden kunde han se att bostadsområdet inte spelade någon roll; syskonen löpte samma risk att begå brott. Samma sak gällde syskon som vuxit upp i samma familj men före respektive efter en förändring i föräldrarnas inkomst. Inte heller pengarna spelade någon roll.
”Självkontroll, personlig moral och omgivningens moral förklarar 60 procent av brottsligheten. Social utsatthet förklarar inte mer än 3–4 procent.”
Självkontroll, personlig moral och omgivningens moral förklarar 60 procent av brottsligheten, har den svenske kriminologiprofessorn Per-Olof Wikström, som arbetar vid universitetet i Cambridge, konstaterat. Social utsatthet förklarar inte mer än 3–4 procent.
Wikströms förklaringsmodell till varför vissa människor begår brott kallas den situationella handlingsteorin, situational action theory. Utgångspunkten är att motivet, själva orsaken till att brottet begås, spelar stor roll. Ett motiv kan vara allt från uttråkning, till längtan efter rikedom, till en förolämpning. De flesta människor klarar av att hantera impulser, eftersom vi har vissa spärrar: moral, impulskontroll, och empati. Andra gör det inte.
Storskalig omfördelning, som att införa nya skatter på de rikaste eller försvåra för företagare, kommer enligt forskningen därför inte att minska gängbrottsligheten i utanförskapsområden. Vi blir inte mer benägna att begå brott bara för att Spotifys grundare Daniel Ek, eller Klarnas Sebastian Siemiatkowski får ännu en ferraribil.
