GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Moderation i adhd-frågan

Efter år då förnekelse och åsiktskorridor rådde ifråga om integrationsproblematiken har både de rödgröna och borgerliga partierna närmast panikartat slagit över i överilade försök att visa handlingskraft. Om diagnosen är korrekt ställd lämnar försöken till medicinering en del att önska.
Ledare • Publicerad 13 augusti 2022
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Att barn med adhd inte får den vård de behöver är ett genuint problem.
Att barn med adhd inte får den vård de behöver är ett genuint problem.Foto: Staffan Löwstedt/SvD/TT

Förslaget från Moderaterna i Stockholm att barn i utsatta områden borde erbjudas snabbtester för adhd möttes inte helt oväntat av en rödgrön kritikstorm. Bilden av partiet som repressivt stärks, och det finns en stigmatiserande aspekt i att rikta sig så specifikt mot invånare i utsatta områden. Det kan också diskuteras hur väl det rimmar med likabehandlingsplaner.

Men det framstår som inte så lite hycklande med upprördheten i de rödgröna leden. Både Socialdemokraterna i Göteborg och Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi har själva framfört minst lika stigmatiserande åtgärder, i syfte att begränsa antalet barn som familjer i utsatta områden får. Statlig familjeplanering á la 30-talets övertro på social ingenjörskonst. Och detta gällande något – familjelivet, samhällets hörnsten – som för många minoriteter har en närmast helig status.

Både den rödgröna idén om statlig familjeplanering och det moderata förslaget om adhd-testning, liksom för den delen Liberalernas vilja att språktesta småbarn, har karaktären av statliga ovanifrånåtgärder med utpekande drag, som riskerar att öka minoriteters känsla av främlingskap inför majoritetssamhället. Detta i ett redan känsligt läge där det finns en utbredd misstro mot svenska myndigheter.

”Att socioekonomiskt utsatta barn till utrikes födda uppenbarligen inte får den vård de behöver i samma utsträckning som övriga barn är ett genuint problem.”

De olika förslagen framstår var för sig som något panikartade reaktioner inför den allvarlig integrationsutmaning samhället står inför efter många år av felaktig och otillräcklig politik. Kontrasten är slående: Länge begränsade åsiktskorridoren alla försök att föra en sansad diskussion om migrationsvolymer och integrationsåtgärder, nu har pendeln snarare slagit över i en kavalkad av förslag som ska signalera handlingskraft men som kommer med diskutabla risker.

Det är som vore partierna fortfarande kvar i ett yrvaket tillstånd efter migrationskrisen, trevandes efter vad man egentligen ska ta sig till. Den tidigare förnekelsen har i senfärdig handlingsiver bytts ut mot dumdristighet.

Samtidigt bör det sägas att Moderaternas förslag grundar sig i en korrekt ställd diagnos. Enligt Kriminalvården finns en koppling mellan adhd i barndomen och våldsbrott längre fram i livet. Så även att, enligt en rapport från Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, barn i utsatta områden konsumerar adhd-läkemedel i högre grad än övriga barn – men att barn med invandrarbakgrund gör det i mindre utsträckning än svenska barn. I samma rapport nämns det också att detta samband tycks förstärkas av att bo i ”ett bostadsområde med en hög koncentration av utrikesfödda.”

Det finns en tröskel som höjs av misstänksamhet mot myndigheter och en skamkultur som räds diagnoser. Att socioekonomiskt utsatta barn till utrikes födda uppenbarligen inte får den vård de behöver i samma utsträckning som övriga barn är ett genuint problem – både i sig, och i förlängningen i och med att det blir en riskfaktor. Det vore klädsamt om även de rödgröna erkände det.

Thomas HermanssonSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.