Moderaterna i Merkels fotspår
Kyld öl på Systembolaget, avskaffat fribelopp för studielån och en utredning av frågan om kommunal polis. Moderaternas partistämma i Umeå går minsann inte till historien för besluten. Det var heller inte väntat. Stämman präglades från första stund av regerandets och krishanterandets tid,
Men varför ska studenter stimuleras till att arbeta mer och studera mindre? Och entusiasmen för en kommunal polisorganisation är svår att förstå. Vad är vinsten med att stöpa om den svenska polisen bara några år efter det att man slagit samman länsmyndigheterna till en nationell polisorganisation? En kommunal polis blir i praktiken finansierad av staten som ska dela på anslagen till olika en statlig och en lokal polisorganisation och risken är stor att organisationerna drar åt olika håll.
Den stora nyheten var en ny linje i fråga om vindkraften. Partiledningen räddades här av professor John Hassler som så sent som på onsdagen just föreslog att vindkraftskommuner skulle kompenseras ekonomiskt. I det ursprungliga förslaget fanns fastighetsskatten inte med och finansdepartementet kanske inte jublade över att 300-400 miljoner kronor förs över från staten till kommunerna för att tillfredsställa moderata ombud.
Men med löftet om kompensation till kommuner så fick den nya mer vindkraftvänliga linjen till slut stämmans enhälliga stöd. Det är en rimlig linje, sedan lär det komma invändningar. Trycket blir hårt på landsbygdskommuner med svaga ekonomier att bifalla vindkraftsindustriområden.
”Vad M-ledningen vill ska bli minnet av stämman är lanseringen av orden om Moderaterna som politikens naturliga mittpunkt.”
Vad M-ledningen vill ska bli minnet av stämman är lanseringen av orden om Moderaterna som politikens naturliga mittpunkt.
Det ska inte förväxlas med ord som mittens rike eller ”den breda mitten” utan begreppet illustrerar bilden av Moderaterna som politikens centrum, som andra förhåller sig till och följer efter i fråga om skatter, kriminalpolitik, utrikespolitik och synen på Nato.
Orden är direkt hämtade från Tyskland där kristdemokratiska CDU under flera år framställt sig som ”Die Mitte”, som politikens sol som andra partier likt satelliter och planeter snurrar runt i omloppsbana.
Förre förbundskansler Merkel drog dock sitt ”kanslerparti” åt den politiska mitten och CDU förlorade regeringsmakten och initiativet som politikens mittpunkt.
En lärdom att dra i varje fall. Mittpunktsretoriken illustrerar väl hur politikens centrum förändrats i Sverige, men erfarenheten från Tyskland påminner också om betydelsen av ständig idémässig och politisk utveckling.
