Mittensamarbetet blir alltmer vänster
Under måndagen skrev politisk historia, då för första gången med nuvarande regeringsform en statsminister fälldes i en misstroendeomröstning. Nu har Stefan Löfven (S) en vecka på sig att antingen utlysta extra val alternativt att låta talmannen initiera nya talmansrundor. Oavsett vad kommer nog förhandlaren Löfven nyttja de dagar han har på sig till fullo innan besked lämnas.
Både Centerpartiet och Liberalerna avstod under omröstningen, i stället för att antingen rösta ja eller nej till misstroendeförklaringen. Även om det inte hade gjort något skillnad i praktiken ifall partierna visat sitt stöd för statsministern är det ändå intressant, med tanke på att båda partierna ingått i regeringsunderlaget i och med Januariöverenskommelsen – och till skillnad från Vänsterpartiet har man inte haft intresse av att i nuläget se regeringen falla.
Må det vara hur det vill med den saken; klart är i alla fall att Jöken nu har kvittrat sin sista vers. I och med Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni besked efter voteringen att partiet nu strävar efter en borgerlig regering är det inte mycket som återstår av Jök-gänget.
Det innebär förvisso ett stärkande av det borgerliga lägret, men svårigheterna att bilda regering kvarstår då den parlamentariska sammansättning i riksdagen är densamma som ledde fram till Januariöverenskommelsen.
”Centern kommer inte längre kunna insistera på att Vänsterpartiet ska frysas ute från inflytande.”
Vänsterpartiet vill fortfarande se en socialdemokratisk regering, och Centerpartiet har inte omprövat dess tidigare ställningstagande mot en Moderatledd regering som kräver stöd från Sverigedemokraterna.
Att Liberalerna lämnat Jök:en samtidigt som Centern står kvar innebär att mitten-vänster-samarbetet därmed kommer få en betydligt tydligare vänsterprägel. Centern kommer inte längre kunna insistera på att Vänsterpartiet ska frysas ute från inflytande.
För att Löfven ska kunna bilda en ny regering måste han både återfå Vänsterpartiets förtroende och behålla Centerpartiets. Han måste alltså acceptera Nooshi Dadgostars krav på att släppa frågan om hyressättning, men också i utbyte ge Annie Lööf något annat – måhända en regering utan Miljöpartiet. Med nuvarande opinionssiffror och risken att i ett extra val ramla ur riksdagen har det andra regeringspartiet inte så mycket att sätta emot, och Märta Stenevi (MP) torde i detta läge med blott ett år kvar av nuvarande mandatperiod vara nöjd så länge en borgerlig regering inte tar över.
Lyckas Löfven med den saken så innebär det att det sett till mandatfördelningen i stort sett är jämnt lopp mellan V+S+MP+C med 174 ledamöter och L+M+KD+SD med 173. Därtill finns de två politiska vildarna, Amineh Kakabaveh (fd V) och Emma Carlsson Löfdahl (fd L), som båda avstod i misstroendeomröstningen.
Och åtminstone Kakabaveh torde med stor sannolikhet, och med hennes anförande i riksdagen inför misstroendeomröstningen att döma, vara mer än redo att släppa fram en ny socialdemokratisk regering. Eftersom det krävs 175 nej-röster för att en ny regering ej ska kunna tillträda vore därmed saken klar.
Om så blir fallet skulle Centern fjärmas alltmer från den borgerliga gemenskapen, i takt med att samarbetet med vänsterpartierna cementeras. Något som skulle bli svårt att hinna ta sig ur inför nästa riksdagsval.
