Misskötsamhet ska straffa sig

Men den villkorliga frigivningen är också nära knutet till ordet kriminalvård. Tanken är att den intagne ska uppmuntras att delta i rehabiliteringsprogram och sysselsättning. Den som hotar andra, utövar våld i fängelser eller väljer att inte delta i obligatoriska program ska få sitta av en längre tid av straffet - ja så har föreställningen i varje fall varit av hur idéerna kon konkretiseras.

Som Smålandsposten visat i flera artiklar på nyhetsplats är det dock långt från teori till praktik. Kriminalvårdens statistik vittnar om att det hårda klimatet utanför fängelserna också föga förvånande märks innanför murarna. Hela 31 000 fall av misskötsamhet registrerades och 20 000 varningar delades ut till fångar. I summan ingår 1700 fall av våld eller hot mot annan intagen och 1200 fall av våld eller hot mot tjänsteman.

Konsekvenserna är dock sällan märkbara för den intagne som fortsätter att vända sig emot av vad som rätt är. Sju procent av de intagna - 400 personer - fick sin villkorliga frigivning uppskjuten med i snitt en månad.

Det finns goda skäl att se över straffskalor när det gäller den nya grova och organiserade kriminaliteten. Men inte mindre viktigt är att diskutera vad påföljderna innehåller. Hur ser livet bakom de höga murarna ut? En passiv förvaring bakom lås och bom förändrar inga människor till det bättre, även om inkapaciteringen hindrar att den intagne begår nya brott under tiden i cellen.

Strukturer som motverkar att den dömde sonar sitt brott och vänder om måste därför brytas. Det rimliga måste vara att den som deltar i sysselsättning och rehabilitering ska åtnjuta villkorlig frigivning och få det faktiska straffet förkortat. Så stimuleras i bästa fall vägen till det nya livet.

Den som hotar medfångar kan samtidigt inte belönas med stora straffrabatter. Om tiden i fängelset inte motiverar den intagne till att ta nya steg bort från kriminaliteten är det minst sagt naivt att tro att några samtal med en kontaktperson på frivården ska få den gängkriminella att sälla sig till avhopparnas skara.

Efter en lagändring har nu Kriminalvården möjlighet att sätta större press på fångar att delta i behandlingar. En enskild händelse ska kunna räcka för att senarelägga en frigivning. De långtidsdömda som begått de grövsta brotten verkar dock inte ha så mycket att frukta. En villkorlig frigivning kan nämligen bara senareläggas med 180 dagar per gång.

I den kriminalpolitiska debatten är intresset för anstalter och frivård märkbart frånvarande. Kanske är det en reaktion på år av milda straff för grova brott. Men det finns ett slutdatum för varje straff. Varje fånge kommer någon gång ut. Vi har att välja mellan om de då ska vara farligare för samhället än när de första dagen började att avtjäna straffet. Ska Sverige bli tryggare krävs straff med innehåll.

Och att istället för att alltid ropa på längre påföljder tillse att den fånge som hotar medfångar och ignorerar sysselsättningsåtgärderna faktiskt får sitta av mer av sitt straff inne på anstalten.