GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Merkeleran fortsätter prägla Tyskland

Differensen mellan socialdemokraterna och kristdemokratiska unionen minskar inför morgondagens val i Tyskland. Merkeleran går dock oavsett valutgång mot sitt slut.
Ledare • Publicerad 25 september 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Av valaffischerna i Schwerin i norra Tyskland att döma kan man tror att förbundsdagsvalet i morgon söndag handlar om att välja en president. Personfixeringen i Tyskland är nu inget undantag i europeisk politik. Men den tyska valrörelsen är ovanligt fixerad vid personer och koalitioner. Det är vår tids tecken: En valrörelse utan sakfrågor.

Kanslerkandidaten Armin Laschet, för tyska kristdemokratiska unionen invid Angela Merkel som givit sig in i valrörelsen.
Kanslerkandidaten Armin Laschet, för tyska kristdemokratiska unionen invid Angela Merkel som givit sig in i valrörelsen.
Foto: Bernd Wustneck

Men frågan om en Jamaicakoalition eller en trafikljuskoalition ska styra förbundsrepubliken efter valet speglar också att valet lika mycket handlar om slutet på en era än början på en ny.

I en tid när sittande ledare förlorar val har Angela Merkel suttit i 16 år. Hon leder ett parti som nästan abonnerat på makten i Tyskland. I 57 av 72 år har kristdemokrater lett den tyska regeringen. Inte för inte kallas CDU för ”kanzlerpartiet”.

Tyska valrörelser brukar också vara mer nedtonade än brittiska än svenska. En orsak är att makten över skola och polis ligger på förbundsländerna. Tyskland har därför ingen kulturminister, det är delstaternas kompetensområde. Koalitionsregerandet som bygger på den federala strukturen och på visdomen av de dystra erfarenheterna från Weimarrepubliken bidrar också till att minska ideologiska skiljelinjer.

Nu går eran Merkel och möjligen också det kristdemokratiska maktinnehavet mot sitt slut. Att missnöjet är begränsat med Merkel märks dock av att socialdemokraternas ledare Olaf Scholz försöker profilera sig som en kopia av Merkel. Han har till och med återkommande setts med händerna formade i den för Merkel så karaktäristiska diamantformen.

Merkelepoken kommer att minnas som en period av ständig krishantering - och en tid utan större reformer.

Det speglar också CDU:s väsen. ”Inga experiment” sade den kristdemokratiske statsmannen och förbundskansler Konrad Adenauer och anspelade på vänsterns och extremhögerns vilja till revolutionerande samhällsförändringar. Den som har en vision bör gå till en doktor fyllde den socialdemokratiske kanslern Helmut Schmidt

”Denna vilja till kontinuitet som är ett slags dna i CDU bör också förstås mot bakgrund av partiets historia.”

Denna vilja till kontinuitet som är ett slags dna i CDU bör också förstås mot bakgrund av partiets historia. Kristdemokratiska unionen är historien om hur skiljelinjen mellan katoliker i söder och protestanter i norr kunde överbryggas genom just en union, trots att katolikerna var fler i CDU och protestanterna fler i Tyskland. Det katolska Tysklands längtan efter dygd och moral före materialism förenades med protestantismens liberala ekonomiska värden i den ”sociala marknadsekonomin”. Detta ”folkparti” lyckades att vinna olika sociala grupper, jordbrukare och stadsbor och olika landsdelar. Då låg den ekonomiska tyngden i norr, nu har den förskjutits mot söder. Och under unionens ledning förenades också öst med väst.

Den religiösa konfliktlinjen i Tyskland har minskat och få tänker i dag på att andelen katoliker och protestanter är ungefär lika stor. Samtidigt finns draget av brett folkparti kvar. När Angela Merkel talat om CDU som ”mitten” handlar det om att partiet intar den statsbärande rollen i Tyskland.

”Dit Merkel går, går CDU”, har det sagts. När ledaren lämnar uppstår därmed ett vakuum. Konservativa väljare hade svårt med den tidigare generösa migrationslinjen, som är populär hos kyrkobesökarna. Moralväljarna ogillar Merkels försiktiga linje mot Kina och anser att hot låter sammanhållningen av Europa går före kritiken mot Ungern och Polen, som är allt viktigare handelspartners för Tyskland.

Åter till Schwerin. Norra Tyskland förknippas mer med socialdemokratiska SPD, påminns vi om på möten i de delstatsparlamentet som är inrymt i stadens stora slott. Merkel kom från norr och öst och som protestantisk kvinna blev hon ledare för ett parti med starkast stöd i katolska syd. Det säger något om hennes kraft.

Och om Tyskland av vänsterintellektuella ibland kallats för en ”CDU-stat” är det uppenbart att Merkelandan kommer att prägla tysk politik oavsett utgången i morgondagens val.

Martin TunströmSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.