Medkännande konservatism kan bli en framgång för KD

Under flera år har Kristdemokraterna varit det parti bland de forna alliansvännerna som burit gammelmoderaternas fallna mantel. Stärkt försvar, hårdare straff, lag och ordning, kärnkraft och mer reglerad migration. Att frågorna alltjämt är viktiga för partiet framgick av Ebba Buschs tal.

Under Buschs ledning har partiets linje bidragit till att fler partier nyktrat till i flera av ovan nämnda politikområden, inte minst Moderaterna. Även om det får ses som en framgång, innebär det samtidigt att man nu också har förlorat något av sin unicitet. Då gäller det – ja, det är rent av avgörande – att dels hitta nya, egna frågor att driva, men också att finna egna ingångar och vinklingar på det som numera blivit mer av ett allmängods.

Ett parti kan inte leva på sådant som alla håller med om. Det märks också på partiets opinionssiffror, som kontinuerligt minskat efter de stora framgångarna i samband med förra riksdagsvalet.

Inom marknadsföring talas det ofta om en varas eller ett företags ”unique selling point”, eller unik säljfördel. Det vill säga, något förenklat, den faktor som gör något unikt, därmed attraktivt för konsumenter, och därför värt att lyfta fram. Något som givetvis även partier kontinuerligt reflekterar över mellan valrörelser och inför kampanjer.

Behovet av att finna och lyfta fram sin särprägel blir extra nödvändig, inte minst för mindre partier, i tider då de politiska trenderna och den allmänna opinionen gjort flera partier alltför lika. Många minns fortfarande hur samtliga borgerliga partier, men även för den delen socialdemokrater präglade av ”den tredje vägen” eller mer liberalt präglade miljöpartister, under flera år trängdes i mitten. Något som blev en bidragande faktor i framväxten av ett större Sverigedemokraterna.

Ett säkert kort för Kristdemokraternas del är att fortsätta satsa på välfärdspolitiken, där man har högt förtroende. Den strategin fungerade mycket väl förra riksdagsvalet, då många annars hade räknat ut partiet som då låg och skvalpade på riksdagsspärren. Och det är uppenbarligen något man hoppas ska fungera även denna gång; utöver att tala om äldreomsorgen blir förslaget om en reform av sjukvården och regionerna en av partiets stora valfrågor. Dock kunde man önska ett större fokus på vårdens kvalitet snarare än dess driftsform – även om de två i och för sig är sammankopplade.

Busch tog även upp familjens roll för byggandet av ett tryggt samhälle, liksom behovet av dygder som självkontroll i skolans värld. Trygghet handlar inte bara om fler poliser och höjda straff, och för en god skolgång räcker det inte med krav på återupprättad lärarauktoritet. Som hon sammanfattade de två frågorna: Kravlös kärlek, och kärleksfulla krav.

Sammantaget tycks det sålunda som att Kristdemokraterna är i färd med att mejsla ut en nisch av medkännande konservatism, en de mjuka värdenas borgerlighet. Något som nog kan tilltala de av partiets gamla kyrkokärnväljare som känt sig osäkra inför de senaste årens utveckling. En välkommen profilering när fler och fler konkurrerar på den konservativa politikens planhalva.