GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Mat på bordet är lantbrukets främsta mål

Påverkan på miljö och klimat är viktig att beakta, men syftet med en jordbrukspolitik värd sitt namn måste vara livsmedelsproduktion.
Ledare • Publicerad 15 juli 2021 • Uppdaterad 15 juli 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Ax på Öland.
Ax på Öland.
Foto: Peter Boström

När förhandlingarna om nya CAP mellan Europaparlamentet, Rådet och Kommissionen i slutet av juni var över blev det tydligt var fokus ligger. EU:s jordbruksstöd handlar allt mer om miljö och miljöersättningar, än om att producera livsmedel. En stor del av gårdsstödet försvinner till förmån för ettåriga miljöersättningar.

Miljö och jordbruk hänger givetvis ihop då de i allra högsta grad påverkar varandra, men känslan för Europas och Sveriges bönder blir att deras livsgärning med att producera mat till befolkningen reduceras till en miljöfråga, och inte ens en positivt betonad sådan.

Lagtekniskt betraktas det svenska jordbruket fortfarande som en miljöfarlig verksamhet, och all den biologiska mångfald som skapats på grund av lantbruket blir mer en börda än bonus för bönderna.

När smålänningar under århundraden bar, släpade och knuffade bort tunga stenar för att överhuvudtaget möjliggöra jordbruk på platsen anade de nog inte att dessa stenhögar och murar senare skulle komma att få nästintill lika stort lagligt beskydd som lantbrukarna själva. Stenmurarna ses idag som värdefulla insektshabitat och står under biotopskydd. För att få röra dessa behöver man söka dispens, något som är en säker källa till frustration då de ofta skär av framkomligheten på åkrarna.

Den statligt initierade styrningen mot att ombilda mer odlingsmark och offentlig bespisning till ekologisk är ett annat miljöexperimentellt sidofokus som inte gynnar den långsiktiga livsmedelsförsörjningen.

Regeringens mål är att 30 procent av jordbruksmarken ska vara ekologiskt certifierad till år 2030. Något som inte längre har stöd av en majoritet i riksdagen och förhoppningsvis kommer att försvinna i nästa val. Den ekologiska produktionen producerar i de flesta fall mindre kvantiteter mat än snittet per hektar i övrigt, och tar de allra bördigaste jordarna i anspråk. Samtidigt går det inte att hävda att de varken producerar nyttigare eller klimatvänligare mat.

Andelsmålet, som även finns på EU-nivå, är kontraproduktivt. Efterfrågan på ekologiska produkter har de senaste åren sjunkit, och förra året började även arealen ekologisk odling i Sverige minska till att numera utgöra knappt 20 procent av jordbruksmarken. ”Lantbrukarna är mer intresserade av vilket ekonomiskt resultat de kan få än att bidra till att politiska målsättningar infrias.” kommenterar en näringspolitisk expert utvecklingen i tidningen Lantbrukets affärer (6/21). Det kan tyckas kapitalistiskt, men om ekonomin i produktionen inte klarar sig så klarar sig inte verksamheten och i förlängningen heller inte landets livsmedelsförsörjning.

Nya CAP börjar gälla 2023. Sverige ska tills dess komma fram till hur den svenska jordbruksstöden ska utformas för att gå hand i hand med den gemensamma jordbrukspolitiken på ett sätt som bäst gynnar svensk livsmedelsförsörjning. Eller?

Lagom till att den svenska implementeringen ska förhandlas står Sverige utan landsbygdsminister. Ack om anledningen till det hade varit att en jordbruksminister åter skulle ta över frågorna, men nej, de sugs upp under en redan pressad näringsminister.

Att axla det ansvaret, mat på bordet till alla, behöver få ett större politiskt erkännande än att ständigt bli föremål för miljöpolitiska experiment utan att ens kunna ställa en ansvarig minister mot väggen för utvecklingen.

Ester HertegårdSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.