GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Marknaden stoppar oljan

Beskedet att Preemraff drar tillbaka utbyggnaden av raffinaderiverksamheten i Lysekil är inte en seger för någon. Och för Miljöpartiet blir det svårt att pedagogiskt förhålla sig till att helomvändningen uppges vara rent kommersiell.
Ledare • Publicerad 29 september 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Stoppad utbyggnad.
Stoppad utbyggnad.Foto: Thomas Johansson/TT

En möjlig anledning till regeringskris försvann när företaget Preemraff på måndagen meddelade att ansökan om raffinaderiinvesteringen i Lysekil helt dras tillbaka. Från Miljöpartiet hade signaler kommit om att ett godkännande från regeringens sida till projektet skulle leda till att de gröna lämnade regeringen.

För de totala utsläppen i EU har dock beslutet i Preems styrelse ingen direkt betydelse. Raffinaderiet omfattas av EU:s handel med utsläppsrätter vilket innebär att om koldioxidutsläppen ökar på anläggningen i Lysekil ska de minskas någon annanstans.

Miljöpartiet utropade sig till segrare efter beskedet. Men på längre sikt blir det pedagogiskt svårt för de gröna att förklara Preems beslut. Företaget kommunicerar nämligen att beslutet är fattat på ren kommersiell grund. Coronakrisen har minskat efterfrågan på traditionella drivmedel och därför bedöms inte investeringen längre som lönsam. Konkret uttryckt; när oljepriset är lågt går oljebolagen dåligt. Och Preem är just nu allt annat än en vinstmaskin.

Det är således marknadens mekanismer som snabbar på omställningen mot allt mer förnybart bränsle. Och allt mer el, kan man tillägga. Det går inte riktigt jämt upp med den gröna mer negativa synen på marknaden som verktyg för miljöomställning. Å ena sidan används marknaden som argument för att stänga kärnkraftverk. De ska inte subventioneras, som annan kraft av staten. Å andra sidan behövs stora statliga satsningar som gröna räntegarantier för att stimulera fram klimatvänlig omställning.

I motiveringen nämns också att regeringens beslut om reduktionsplikt för drivmedel, alltså att mer biobränsle ska blandas i diesel och bensin, bidragit till beslutet. Men att reduktionsplikten skulle utökas kom knappast som en nyhet för Preems styrelse. Det är en mer långsiktig utveckling som förändrar kalkylerna.

Till bilden hör att tillståndsbedömningen kring Preemraff särskiljer sig från den normala beslutsgången. Regeringen tog över ärendet efter det att Mark- och miljödomstolen sagt ja. Stora beslut som rör många parter och intressen kan mycket väl tas av regeringen. Men då inte efter det att domstolsprocessen haft sin gång.

Efter domstolens ja har också regeringskansliet skisserat på en rad olika nya villkor för att investeringen ska få grönt ljus. Bland annat avslöjande miljöminister Isabella Lövin så sent som i lördags att en tidsbegränsning för tillståndet diskuterades. Det skulle kullkasta alla etablerade investeringskalkyler och därmed göra projektet olönsamt. Genom att ställa nya villkor skulle regeringen kunna stoppa projektet – och hålla samman – utan att behöva säga det laddade ordet nej. Processen skulle också dra ut på tiden, inte minst eftersom ett regeringsbeslut sedan kan rättsprövas av Högsta förvaltningsdomstolen.

Återkommande har de nya klimatlagen åberopats som ett skäl till att stoppa utbyggnaden. Men för den svenska miljörätten har processen sammantaget inneburit ett kliv tillbaka.

Tilltron till miljörätten skadas när politiker visar att beslut bara accepteras om de blir ”rätt”. Hanteringen av Preemraff fungerar som ett dåligt prejudikat för andra potentiella stora investerare.

För dem framstår det oklart huruvida det är domstolar eller en internt splittrad regering som fattar slutgiltiga tillståndsbeslut.

Och det är varken för ekonomi eller miljö någon seger.

Martin TunströmSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.