Annons

Människans revir bör trumfa vargens

Ociviliserat att acceptera vargangrepp på tamdjur i den utsträckning som görs. För varje år ökar frustrationen i de drabbade länen.
Ledare • Publicerad 20 juli 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
"Som en massaker" - så beskrev lantbrukaren Anders Svensson synen i fårhagen efter en vargattack i småländska Hestra 2013.
"Som en massaker" - så beskrev lantbrukaren Anders Svensson synen i fårhagen efter en vargattack i småländska Hestra 2013.Foto: Johan Nilsson / TT

I förra veckan föll tre tackor offer för varg söder om Västervik. Det är den elfte varghändelsen bara i år i Kalmar län. 2019 revs en hund av varg i Hornsö och minnet är färskt av den tragiska ”massakern” av ett tjugotal får på samma gång i småländska Hestra.

Nyligen publicerade Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) årets attitydundersökning om rovdjur och rovdjursförvaltning. Det bestående faktumet att vargrevirs-länen är minst positiva till vargstammen borde ha resulterat i en bättre anpassad förvaltning.

Annons

I Värmlands län, där nästan hälften av landets vargstam återfinns, vill var tredje person minska antalet vargar som tillåts ströva fritt.

Stockholm sticker ut som mest positiva, där 32 procent skulle kunna tänka sig fler vargar i jämförelse med enbart 10 procent som gärna minskar antalet. Värt att nämna i sammanhanget är att Stockholms län enbart har 0,5 vargrevir, och det är inte på långa vägar i närheten av där flest bor. Detta till skillnad från Värmland som har flertalet vargrevir i Karlstads absoluta närhet.

Totalt i landet dödades, skadades eller saknades 423 tamdjur till följd av vargangrepp förra året, och 20 hundar angreps. Frågan är var rimlighetens gräns egentligen går. En klar majoritet av de tillfrågade i SLU-undersökningen (72 procent) var tydliga med att det är oacceptabelt att rovdjur dödar kor eller får.

”Frågan är var rimlighetens gräns egentligen går”

Insatser såsom finansiering av skyddsåtgärder, ersättning för skadade djur och en mer skyndsam handläggning har under de senaste åren kommit på plats. Men pudelns kärna, antalet vargar, är fortfarande känslig.

Ett tecken i tiden är att Tingsrätten, när den jaktbrottsanklagade Karl Hedin friades, var tvungen att i domslutet poängtera att domstolar inte dömer människor efter sina politiska åsikter. Detta eftersom Hedin är uttalat kritisk mot vargbeståndet och att det i sig utgjorde nästan hela åklagarens underlag för en lång och dyr rättsprocess.

En annan tråkig indikator på att debattklimatet i frågan saknar proportioner är att de jägare som genomfört laglig skyddsjakt på varg snart ska ha rätt att få sina personuppgifter sekretessbelagda. För extrema djurrättsorganisationer verkar en vargs liv vara högre värderat än en jägares.

Riksdagsmotioner har lagts från både Socialdemokratiska och Moderata riksdagsmän om att se över vargförvaltningen, men utan gehör. Ett förslag är att samförvalta beståndet med något av de nordiska grannländerna, och på så sätt kunna minska trycket i Sverige. Ett utskottsinitiativ har bifallits om att uppmana regeringen att underlätta delar av skyddsjakten, vilket bara S och MP röstade emot.

Vargens revir är stora och föränderliga, så uppenbart är att förvaltningen inte ska skötas på kommunal nivå, men att lägga lite större vikt vid vad de som bor i varglän tycker om att ha varg runt knuten vore rimligt. Att överhuvudtaget öppna upp samtalet om hur många vargar som Sverige kan husera vore en bra start.

Ester HertegårdSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons