Äktenskapet är en av de mest grundläggande institutionerna i den västerländska samhällsordningen. Att regeringen nu faktiskt i en lagrådsremiss föreslår att skydda dess traditionella form, genom att strama upp reglerna för månggiften som ingåtts utomlands, förtjänar ett erkännande.

Det går på tvärs mot, förvisso inte det allmänna rättsmedvetandet, men väl en växande opinion både i samhället och i flera av januaripartierna, inom vilka det finns en ström av normkritiska medlemmar som vill montera ned kärnfamiljen och rekonstruera äktenskapsbalken så att den blir vad de kallar ”antalsneutral”.

Det var inte många år sen Centerpartiet tänkte föreslå legaliserande av månggifte, något partiledare Annie Lööf också var för under sin tid i ungdomsförbundets styrelse. Den linjen omhuldas fortfarande av CUF. Men de är inte ensamma. Ståndpunkten delas av LUF och dyker ibland upp inom SSU (och MUF, för den delen). Liksom av en del inom moderpartierna. Miljöpartiet blev vid ett kongressbeslut 2007 det första riksdagspartiet att vilja införa en antalsneutral samlevnadslag. En inställning som för övrigt delas av RFSL.

Det monogama äktenskapet ifrågasätts av både progressiva som vill montera ned kärnfamiljen och libertarianer som ej vill att staten ska beblanda sig i familjerelaterade frågor.

Visst, som det kan påpekas: vad en enskild gör i sängkammaren är en privatsak. Men ett äktenskap är mer än romantiska känslor och sexuella relationer. Det är en social enhet, ett ekonomiskt förhållande, ett juridiskt kontrakt mellan två personer, med viktiga konsekvenser för inte bara de två makarna – utan även eventuella barn. Där traderas normer och värderingar. En grundbult i samhällsbygget.

Ett accepterade av månggiften skulle cementera importerade, patriarkala strukturer. Eller som justitieminister Morgan Johansson (S) mer aktivistiskt uttryckte saken: ”Det strider mot våra grundläggande jämställdhetspolitiska strävanden.”

Det bör sägas att månggifte är förenat med fler risker. Kulturer med polygama äktenskap präglas av högre våldsamhet. Samhället blir sårbart när det förekommer onaturliga nivåer av ensamstående män som lever i en ihållande emotionell instabilitet. I längden kan det leda till social marginalisering, sexuella frustrationer och våldtäkter, och annan våldsamhet.

Och ja, det handlar i praktiken nästan alltid om män: det är män som, på ett eller annat sätt, skaffar sig flera hustrur, och män som blir utan familj.

Måhända är det inte jättemånga som berörs direkt av ett förbud. Men det är likväl en principiellt viktig fråga.