Malmö som skyltfönster för antisemitismen
I dag går den stora internationella Förintelsekonferensen av stapeln i Malmö. Temat för konferensen är ”remember and react”: minns och reagera.
Att minnas antisemitismen kräver dessvärre ingen större ansträngning. Ta värdorten Malmö som exempel, en stad som har gjort sig känd som ett skyltfönster för antisemitism. Från att ha varit en plats som judar flydde till 1945 har staden 2021 blivit en plats som judar flyr ifrån. Vissa lämnar till och med Malmö för Israel, på grund av otryggheten.
Svenska judar, oavsett om de bor i Malmö eller ej, behöver inte heller någon påminnelse om antisemitismen. De påminns om den varje gång de önskar tillträda en judisk institution i Sverige och möts av vakter, skyddsglas och säkerhetsslussar. Judiska skolungdomar påminns om den när klasskamrater heilar, drar judeskämt eller säger att de ska gasas ihjäl.
Vad som behövs mer än påminnelser är att politiker agerar. Och då räknas inte vackra högtidstal i samband med Förintelsens minnesdagar. Att minnas Förintelsen är otillräckligt när judar, här och nu, utsätts för antisemitism.
Regeringen är förvisso inte helt handlingsförlamad. Flera nya satsningar för att bekämpa antisemitismen är på gång. Bland annat ska statsbidraget till skyddsåtgärder för judiska församlingar höjas, polisen ska vässa sina insatser mot hatbrott och en permanent satsning ska göras på flera former av rasism – däribland antisemitism.
”Att minnas Förintelsen är otillräckligt när judar, här och nu, utsätts för antisemitism.”
Åtgärderna bör främst ses som symptomlindring. De judiska församlingarna behöver alltså inte ta lika mycket ur egen ficka för att finansiera nödvändiga säkerhetssatsningar och hatbrott kommer förhoppningsvis att klarnas upp i större utsträckning jämfört med tidigare då försvinnande få blev personuppklarade. Men det betyder inte att det blir någon ändring på grundproblemet: judehatet.
Realiteten är att Sverige har haft en stor migration från länder där hat mot judar inte bara är accepterat, utan utbrett och politiskt legitimt. Det betyder givetvis inte att alla hyser antisemitiska åsikter, men det räcker med att en liten andel gör det för att det ska ha en påverkan på judiskt liv.
Det kanske går att få människor att ändra uppfattning, men värderingar är sega. Det tar tid för dem att förändras. Precis som att man inte kan förvänta sig att någon från Syrien ska anamma den svenska synen på jämställdhet bara för att den befinner sig på svensk mark bör man inte heller förvänta sig att den kommer att förändra sin syn på judar omedelbart.
Kommer detta att vara ett ämne för Malmökonferensen? Tveksamt. Men det finns åtminstone gott om påminnelser om antisemitismen i staden, för den som riskerar att glömma bort den.
