Maktskifte är en del av demokratin inte ett hot
Efter stormningen av Kapitolium har den socialdemokratiska strategin att utmåla ett möjligt maktskifte som ett hot mot demokratin intensifierats på alla tänkbara arenor. Tisdagens exempel var en debattartikel i Aftonbladet där de uttalat ”goda krafterna” definierade som alla andra än Sverigedemokraterna bjuds in av Socialdemokraterna i Europaparlamentet för att diskutera hur demokratin kan stärkas.
Måltavlan är emellertid inte Sverigedemokraterna utan oppositionsledaren Ulf Kristersson. Socialdemokraternas partisekreterare ställde häromdagen frågan om M-ledaren ”Ulf Kristersson kan kontrollera Jimmie Åkesson?” Intentionen är att långsamt underminera den demokratiska trovärdigheten hos Kristersson. I Aftonbladet kallades också SD och dess syskonpartier för högerextrema, ett ord som annars används om våldsbejakande grupper istället för det konventionella ”radikala högerpopulismen” som vanligen brukas för att ideologiskt etikettera partier som SD av exempelvis statsvetare.
Det narrativ som nu formas handlar om att rättsstatens institutioner hotas vid ett maktskifte. Den oroande utvecklingen i Ungern och Polen tas som exempel på hur framtiden för domstolar och medier kan komma att te sig med en M/KD-regering.
Men socialdemokraterna har i denna fråga att se sig i spegeln och självkritiskt ställa sig frågan om partiet agerat tillräckligt för de självständiga institutionernas väl och ve, de vars existens är kännetecknande för den liberala demokratin.
Domstolarna. Socialdemokratin fick upp ögonen för behovet av förstärkt självständighet för domstolarna mot bakgrund av utvecklingen i Centraleuropa. Svensk borgerlighet har även före SD:s intåg i riksdagen drivit frågorna om en tydligare bodelning mellan verkställande och dömande makt.
Universiteten. Den S-ledda-regeringen påminner om risken för politiserad forskning med hänvisning till Centraleuropa och föreslår därför att den akademiska friheten ska skyddas i lag. Från borgerligt håll, senast Liberalerna, kommer krav på att universiteten också måste skyddas mot politikens inblandning.
Public service. Borgerliga ledamöter har i riksdagen bland annat föreslagit att regeringens makt över public service-bolagen ska minska genom att makten över tillsättningar i granskningsnämnden avpolitiseras samtidigt som regeringen inte längre blir sista instans i den förhandsprövning som finns av Sveriges Radios och Sveriges Televisions nya tjänster.
Svensk borgerlighet borde visserligen långt tidigare ha uppmärksammat väljarna på att högerpopulisternas linje innebär en politisering av samhället. Reduceras professionernas inflytande stärks samtidigt politikens makt. Försvagas förvaltningens självständiga tjänstemän väntar politikerväldet.
För den radikala högerpopulismens förvanskar förvaltning och experter demokratin. För liberaler och konservativa förädlas folkstyret genom ämbetsmännen.
Men när det gäller utvecklandet av rättsstatens institutioner har moderater, kristdemokrater och liberaler varit stegen före socialdemokraterna. Just därför att respekten för den offentliga apparatens olika självständiga sfärer ligger så djupt i borgerlig ideologi. Det är därför som S-narrativet om maktskifteshotet mot demokratin alltid är så tomt på konkret innehåll. När det gäller att skydda rättsstatens institutioner och samhällets fria sfärer får nämligen moderater och kristdemokrater ett högre betyg än det bärande regeringspartiet.
