Lyssna på läkarna
Låt professionen granska vården, för bästa möjliga kvalitet. Det skrev företrädare för Svenska Läkaresällskapet (SLS) nyligen då de presenterade ett ramverk för kvalitetssäkring som de talande benämner Hippokratesrevision (Läkartidningen 18/12). Svensk vård behöver komma tillbaka till sina kärnvärden och sina grundläggande etiska utgångspunkter: Läkare ska efter bästa förmåga och förstånd se och bedöma – och alltid agera till gagn för de lidande. En läkare – och därmed hela vårdkedjan – ska tjäna mänskligheten och oupphörligen ha den enskilda patientens bästa för ögonen. Ingen hänsyn får tas till sådant som ålder, ursprung, kön eller funktionsnedsättningar, som den internationella läkarorganisationen World Medical Association (WMA) formulerade det i sin deklaration från år 1948. Glasklara etiska riktlinjer, med andra ord.
Hippokratesrevisionen har tagits fram som en följd av Läkaresällskapets projekt En värdefull vård, ett projekt som sjösattes redan år 2014 och för vilket just vårdens kärnvärden – vetenskap, utbildning, etik och kvalitet – utgjort premisser. Syftet har även varit att väcka opinion om konsekvenserna av de systemförändringarna som inneburit att svensk sjukvård gått från att vara behovsstyrd till att bli efterfrågestyrd. Förändringarna har resulterat i att läkarnas möjligheter att arbete i enlighet med de yrkesetiska reglerna försämrats, som ordförande för arbetsgruppen, barn- och ungdomspsykiatern Ingemar Engström beskrev det. Systemskiftet har således försvårat att följa behovs- och solidaritetsprinciperna. Det är dessutom kostnadsdrivande.
Situationen får antagligen den gode Hippokrates att vända sig i sin grav.
Om en läkare på 400-talet före Kristus kunde sätta vetenskapen och patienten i centrum, ska det väl inte vara omöjligt för en civilisation på vår nivå att göra detsamma tusentals år senare? Hur har det som är grundläggande för att vara i mänsklighetens tjänst kunnat hamna i skymundan?
Svaret är det elände som letat sig in inte enbart inom sjukvården, utan även i exempelvis universitetsvärlden: industriellt inspirerade former för styrning som går under beteckningen New public management (NPM). Kritiken mot systemet har vuxit till orkanstyrka och insikten om att mänskliga möten och aktiviteter uppvisar få likheter med att medelst flödesscheman bygga bilar har succesivt trillat in även hos de ivrigaste förespråkarna för NPM. Inom vården har styrsystemet ställt till med stor skada, som detaljstyrning, felprioriteringar och en skev syn på vad som ska utvärderas.
Vad är då botemedlet mot denna sjuka? Hippokratesrevisionen sammanfattar det med orden professionsstyrd kvalitetsutveckling. Enkelt uttryckt är detta eviga sanningar, det vill säga: Det mänskliga mötet är oslagbart och lyssna på dem som kan. Politisering och klåfingrighet har urholkat etiken, men en konsekvens av det pandemin frilagt blir förhoppningsvis att det äntligen är slut med det nu.
