Lös integrationen så minskar brotten
Normalt brukar frågan om sambandet mellan invandring och brottslighet vara laddad. Under coronakrisen har den dock mist så mycket av sin sprängkraft att en stor undersökning från Stockholms universitet knappt fick någon uppmärksamhet. Det är skada, för rapporten innehåller en tänkvärd analys av utvecklingen under de senaste årtiondena.
I rapporten konstateras skillnaderna mellan personer födda i Sverige och personer födda utomlands respektive födda i Sverige med utlandsfödda föräldrar förändras ganska lite.
För kriminellt högaktiva 15-24-åringar håller sig den så kallade överrisken omkring tre under hela perioden från 1990 och framåt. Det vill säga, andelen svenskfödda män som har åkt fast för brott fyra gånger fler är omkring en tredjedel så stor som andelen utlandsfödda män med samma brottsregister. Samtliga andelar minskar under perioden, men förblir i samma proportion till varandra.
Tar man med socioekonomisk bakgrund i beräkningen träder ett annat mönster fram. År 1990 hade åtta procent av alla svenskfödda 24-åringar vuxit upp i en familj med mycket låga arbetsinkomster. Denna risk för fattig uppväxt halverades fram till 2017. Samtidigt ökade den mycket snabbt bland utrikes födda och inrikes födda med utlandsfödda föräldrar. Överrisken för utlandsfödda att växa upp i ett låginkomsthushåll har ökat från tre till elva gånger.
Samtidigt kvarstår mönstret under hela perioden att personer från låginkomsthushåll i betydligt högre grad blir lagförda. Det är tio gånger vanligare att ungdomar från låginkomstfamilljer blir fällda för våldsbrott än att ungdomar från höginkomstfamiljer blir det.
När statsminister Stefan Löfven skulle resonera om invandring och brottslighet i Agenda tog han i hög grad fasta på den socioekonomiska förklaringsmodellen. Hade svenskar vuxit upp under samma förhållanden, menade han, hade de varit kriminella i precis samma utsträckning. Det är inte härkomsten i sig som ger kriminaliteten, utan förutsättningarna i form av exempelvis familjens inkomster.
Även i studien från Stockholm görs denna poäng: ”När det gäller den uppmärksammade överrepresentationen för individer födda i Sverige och utomlands är denna väsentligt mindre än den som gäller fattiga jämfört med rika.”
Men vad studien samtidigt visar är att detta är ett hårklyveri. Det är inte aktuellt att svenskfödda barn med svenska föräldrar skulle växa upp i fattigdom i någon större utsträckning. Tvärtom förbättras svenskfödda barns förutsättningar. ”Skillnaderna i socioekonomiska förutsättningar mellan de olika härkomstgrupperna är stora och ökar dessutom påtagligt under den studerade perioden”, skriver forskarna.
Och annorlunda kan det inte bli när politisk ängslighet innebär att problem slätas över. Bostadsbrist och trångboddhet, till exempel, är i hög grad koncentrerade till utrikes födda. Undermåliga skolresultat har en klar koppling till utländsk bakgrund. Arbetslösheten bland utrikes födda är närmare 20 procent.
Att släta över och tala om allmän bostadsbrist, allmänna skolresultat och allmän arbetslöshet är ett märkligt sätt att hantera forskningens rön. Om man verkligen tror att socioekonomiska faktorer förklarar en stor del av överrepresentationen i brottslighet borde desto mer politisk energi riktas mot att exempelvis få nyanlända i arbete som ger självförsörjning - och att styra upp migrationspolitiken.
