Lööf väljer Löfven
Så kom beskedet på tisdagskvällen från Centerpartiets Annie Lööf att hon kan tänka sig att sitta i en socialdemokratisk regering efter valet nästa år.
I klartext. Eftersom Lööf i praktiken utesluter en M-ledd regering är en socialdemokratiskt ledd regering partiets förstahandsval.
Borta är löftet när Januariöverenskommelsen slöts om att partiet skulle agera i opposition. Men också avståndstagandet från Vänsterpartiet är nu mjukare. Om SD avfärdas kategoriskt så säger Lööf nu att hon inte ”vill” budgetförhandla med Vänsterpartiet.
Därför är det ett slags Kalmarmodell som fungerar som förebild. Socialdemokraterna styr tillsammans med Centerpartiet och Vänsterpartiet. Utan Liberalerna och med Miljöpartiet är det ett samarbete som får en starkare vänsterlutning än dagens januariöverenskommelse.
Centerpartiet i allmänhet och Annie Lööf i synnerhet uppfattades av besvikna liberaler under Reinfeldteran som borgerlighetens förnyare. Lööf sade sig vara inspirerad av libertarianska tänkare och Stureplanscentern växte fram. Men nu öppnar således Lööf för en Centermedverkan i en S-regering som Sverige inte sett sedan 1950-talet. Detta utan att sakfrågor lyfts. Spel föregår innehåll.
I grunden handlar det om att återupprepa valrörelsen 2018 där avståndstagandet från SD var det primära. Socialdemokraternas och Centerpartiets gemensamma strategi är uppenbarligen att valrörelsen helt ska domineras av SD-frågan. Sakfrågorna tonas ned.
Men Annie Lööfs besked ska också förstås mot bakgrund av vad som kan sägas vara Centerpartiets dna. Inom Centerrörelsen finns inte minst lokalt ett historiskt starkt engagemang för enskilt ägande och företagande. Här finns en platsens kultur - förståelsen för hembygden - och en policy med anor bakåt till en stolt tradition av svenska självägande bönder.
Men Centerns egna berättelse är också den om pragmatism. Stolt talar man om att partiet är med och styr i 70 procent av landets alla kommuner. Det signalerar en långtgående förhandlingsvilja. Styret i olika konstellationer skulle inte vara möjligt om inte makten sågs som något av ett egenvärde. Centern saknar Liberalernas närmast religiösa tilltro till principer, ung moderaternas ideologer eller Kristdemokraternas uppfattning att deras politik är ”rätt”.
Intressant nog är de frågor som traditionellt förknippas med Centern mer levande än på många år inom Moderaterna och Kristdemokraterna. I antologin Efter Alliansen - idéer för en ny borgerlighet (Red Emanuel Örtengren och Zebulon Carlander) (Timbro) som presenteras den 10 mars finns symptomatiskt två kapitel som rör Sverige utanför storstäderna. Borgerliga tidningar skriver som aldrig förr om jord och skog. M-ledaren Ulf Kristersson och KD-ledaren Ebba Busch ägnar lediga dagar åt jakt. Värdegemenskapen finns där om man gräver och letar. Och är mer intresserad av samverkan och idéer än avståndstagande.
