Liberalismen hotar Europas kulturarv

Med utgångspunkt i liberalismens utveckling serverades här mitt framför mina ögon en färgsprakande bredd av europeiska, moderna och framåtsyftande konservativa perspektiv.

Som svensk skribent på plats var det lätt att känna hur svältfödd vår egen politiska debatt är, och hur fast den är i hjulspår från en svunnen tid med helt andra politiska problem än dagens. Här framträdde i all önskvärd tydlighet en tredje väg vid sidan om liberalismen och socialismen – nämligen den konservativa.

Under konferensen diskuterades bland annat det faktum att vi idag lever i en alltmer globaliserad världsordning med ekonomiska intressen som sammanlänkande faktor. Men medan materiella värden förenar oss, ökar i?stället kampen mellan olika åskådningar världen över. Asiatiska länder med helt annan värdegrund än vad vi egentligen kan relatera till är på stark frammarsch, och utmaningarna mot våra västerländska synsätt blir bara fler och fler. Internationell terrorism framhölls i detta sammanhang som symptom på ett större problem.

Samtidigt har liberalism i en mängd olika former kommit att ta över västvärlden. I kölvattnet efter den tidigare så dominanta socialismen ska nu istället allting vara totalt liberalt. Medan socialismen ville kasta ut allt det gamla, vill nu liberalismen ha in så mycket nytt som möjligt. I samband med detta hyllas globaliseringen och all form av gränsupplösning förbehållslöst.

Konferensdeltagarna diskuterade i ljuset av detta att vi därmed själva sår fröet till ett växande hot mot Europas stora kulturella arv, och många av de normer och former för samhället som vi tar för givet – däribland själva den demokratiska rättsstaten.

Bekymmersamt ur konservativ synpunkt är uppenbarligen också den splittring av samhällsgemenskapen som detta fört med sig. Samhällsgemenskapen – här formulerad som den gemensamma moralen, känslan av identitet och samhörighet – hotades först av den socialistiska klasskampen. Nu ställer sig fler och fler grupper mot varandra, ofta i befriandets och anti-diskrimineringens namn.

Detta är definitivt något vi känner igen i Sverige: kvinnor ställs mot män, ateister mot kristna, förortsbor mot stadsbor. Exemplen är många, och det är bara att konstatera att fastän världen har kommit närmare så är det inte längre många av oss som ens känner våra egna grannar.

Globaliseringen har i alla fall fört med sig att konservativa akademiker runtom i Europa nu till slut hjälps åt att formulera nya lösningar på nya problem. I detta uppvisar de både politisk kraft och intellektuell spänst.

De har fått ett nytt hjärta som bultar för förnyelse: Center for European Renewal. Den gamla skåpmaten ska inte bevaras, ambitionen är tydligtvis att ersätta den med färska råvaror och beprövade recept.

Ordet är mitt:

Jakob E:son Söderbaum