Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Martin Tunström: Liberalerna på väg hem till borgerligheten

Liberalernas beslut kan stoppa partiets Golgatevandring.
Nyamko Sabuni fick en majoritet med sig på Liberalernas partiråd.
Nyamko Sabuni fick en majoritet med sig på Liberalernas partiråd.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Barometern Oskarshamns-Tidningen politiska etikett är moderat.

Efter en lång och het debatt vann partiledningen omröstningen på Liberalernas partiråd. Det är en borgerlig regering som partiet vill se efter nästa val. Av förhandsdebatten att döma lät det som att det skulle bli dött lopp. Så underskattades också stödet för Nyamko Sabuni när hon valdes till partiledare. Så överskattades i medierna motståndet mot Jan Björklunds kravliberalism.

Röstsiffrorna spelar roll. 59 ombud gick på den borgerliga linjen. 31 uppenbarligen på att partiet ska ingå i en ny januariöverenskommelse efter nästa val.

Möjligen har det hela tiden funnits ett stöd för en borgerlig linje. Januariöverenskommelsen lotsades igenom av Jan Björklund efter ännu ett valnederlag. Det var då svårt för lojala partister att rösta emot ledningen.

Men Januarianhängarna har haft en stor fördel i debatten. Den har helt handlat om Sverigedemokraterna. Den minoritet som motsatte sig den borgerliga vägen har själva talat väldigt lite om vilka ”liberala reformer” som kan komma ut av en andra Januariöverenskommelse efter 2022.

Slående är också i vilken liten grad dessa liberaler åtnjuter självförtroende. När de såg att spelet var förlorat ville de bakbinda ledningen genom att slå fast att liberalerna inte ska ”budgetsamarbeta med ytterlighetspartier”. En sådan tvingande formulering skapade omgående debatt om vad som ligger i ordet förhandling. Alla förslag som behandlas i riksdagen bereds i utskott, så även statsbudgeten. Det framstår som en markant brist på självförtroende när principfasta liberaler inte tror att ledningen ska stå upp för liberala principer – nog för att det är liberalt att ifrågasätta den egna ledningens auktoritet.

Minnet är kort i politiken. Att ett parti som man före valet 2018 var berett att bilda regeringen med efter några år beskrivs som opålitligt demokratiskt är förvånande. Det förminskar den samsyn som finns mellan Moderaterna och Liberalerna ifråga om ekonomi, skatter, rättsväsende och försvar. Och den som kan politisk historia vet att gamla Folkpartiet och Kristdemokraterna som beskrivs som varandras borgerliga motsatser finner varandra när det gäller personlig assistens, alkoholpolitik och bistånd, även om det finns stora skillnader i syn på utvecklingen mot mer statsindividualism eller ett samhälle med stärkta gemenskaper.

Om förlorarna respekterar beslutet kan Liberalerna lägga kraften på sakpolitik och förnyelse istället för att återkommande sätta strålkastarljuset på Sverigedemokraterna.

Liberalerna har samtidigt skapat några av sina egna problem. Gamla Folkpartisverige står bakom Sabunis borgerliga linje. Här finns resterna av frisinnet och landsortsliberalismen. Kalmar som i regionpolitik står bakom en slags januariöverenskommelse gick här på Sabunis linje.

”Liberalernas” valkretsar kring storstäder och universitet – där partiet är relativt starkt – behöver ett SD som motpol. I denna kontext spelar kulturella värderingsfrågor, att ta avstånd och identitetspolitik, en viktig roll. Det är de upplysta mot de intoleranta.

Nyamko Sabuni har fått hård kritik. Men hon har fått ärva problemen, i regeringsfrågan och med det sjunkande stödet. Och hon leder ett parti där för vissa principerna är så centrala att man hellre fortsätter dagens Golgatavandring än stöttar eller ingår i en en eventuell framtida borgerlig regering som också har SD-stöd. Att partiet varit på väg ut ur riksdagen verkar inte ha slagit alla dess företrädare.

Om förlorarna respekterar beslutet kan Liberalerna lägga kraften på sakpolitik och förnyelse istället för att återkommande sätta strålkastarljuset på Sverigedemokraterna. Det skulle både Liberalerna och svensk politik tjäna på.

Läs mer