Annons

Liberalerna hör hemma i borgerligheten

För att kunna vara ett trovärdigt alternativ vid nästa val måste Liberalerna bestämma sig för var de hör hemma.
Ledare • Publicerad 20 november 2020
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Liberalerna måste kunna ge ett tydlig ja eller nej.
Liberalerna måste kunna ge ett tydlig ja eller nej.Foto: Fredrik Sandberg/TT

Falangstriden inom Liberalerna har brutit ut igen, liksom så ofta inför öppen ridå. På onsdagen publicerades ett upprop på Aftonbladets debattsida där 40 liberaler kräver att partiet snarast deklarerar sitt stöd för en borgerlig regering inför nästa val. Dessa fick dock snabbt mothugg av bland andra Liberala ungdomsförbundets ordförande Romina Pourmokhtari.

Uppropets kritiker lägger framför allt tonvikten på att partiet i nuläget faktiskt redan har tagit ställning. Det skedde ju i på Liberalernas partiråd i januari 2019. Då beslutet fattades att stödja Stefan Löfven som statsminister.

Annons

Självklart är det viktigt att följa spelets regler och respektera gemensamma beslutsprocesser. Men man får heller inte glömma att syftet med interndemokrati är partiets politik ska ha medlemmarnas stöd. Frågan är hur representativt partirådets beslut 2019 var för medlemmarnas vilja.

Vid tillfället hade partiledaren Jan Björklund, och hans partiledning i övrigt, investerat hårt i att markera mot Sverigedemokraterna. De hade gått så långt som att rösta mot Moderaternas statsministerkandidat bara någon månad tidigare. Ett nej från partirådet till deras linje skulle varit ett oerhört bakslag.

Det var inte omöjligt att det skulle ha lett till att Björklund avgick som partiledare. Att utlösa en intern ledningskris parallellt med rikets regeringskris var knappast önskvärt. Därför är det oklart om det var realistiskt möjligt att gå emot partiledningens förslag.

Inte heller blev det tydligare när Jan Björklund, efter att regeringsfrågan var avgjord, aviserade sin avgång. Till efterträdare valdes som bekant Nyamko Sabuni, som gjorde det klart från början att hon motsatte sig januarisamarbetet. Trots detta, och trots partirådets beslut ett halvår tidigare, fick hon stöd från 19 av partiets 21 länsförbund.

Liberalernas problem är alltså att det inte kan svara på en grundläggande politisk fråga: var hör partiet hemma – hos borgerligheten eller hos vänstern? Så länge inte väljarkåren kan veta det med säkerhet kommer partiet sakna trovärdighet. Det går helt enkelt inte att lita på.

I grunden har uppropets undertecknare rätt. Liberalerna måste ta ställning. Med tanke på att Centerpartiets väljare verkar nöjda med sitt partis nya tillhörighet, begränsas tillväxtpotentialen åt mitten-vänster. Då borde en återgång till borgerligheten vara det rimligaste alternativet där partiet också idémässigt hör hemma.

Oavsett vilket måste dock beskedet komma snart. Förtroende tar tid att bygga upp, särskilt när nyligen har underminerats. Och det är inte långt till nästa val.

Daniel ÅkermanSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons