Liberal dröm om en stad utan historia
Det franska språket har i varje fall två ord för stad. Nämligen ville och cité.
Invånaren bor i en konkret plats, med kvarter, gator och stadsdelar; ville. Samtidigt bor invånaren i en mänsklig gemenskap med traditioner och vad som kan kallas för en platsens kultur. Där kommer ordet cité.
De kollektivistiska stadsplanerarna som i den sociala ingenjörskonstens anda drev igenom rivningsvågor, Domusvaruhus och miljonprogram tänkte i termer av ville, aldrig i cité. Staden var vägar, betonghus och funktionsseparering. Det var det nya mot det gamla. Traditionen som utvecklats i den historiska staden värnades inte, ej heller fanns förutsättningar för gemenskap eller kreativt företagande i miljonprogrammens lådor som restes långt från torg, kyrkor och föreningshus.
Det finns ett liknande villeperspektiv när Timbros chefekonom, Fredrik Kopsch, twittrade fritt om sina iakttagelser i Stockholm inför en utbildning i bostadspolitik som den marknadsliberala tankesmedjan arrangerar i Lund.
”Det slog mig att alla högsta byggnader är kyrkor. Och det finns många. Varför rivs de inte och ersätts med högre hus och bostäder?”
Kopsch fick snabbt förklara sig. Han menade nu inte att några kyrkor ska rivas. Blott förklara att om markanvändningen styr kan ”några kyrkor” ge plats åt bostäder.
Nu råkar ju också trossamfund omfattas av äganderätt och markbristproblematiken i Sverige skulle knappast lösas av att just helgedomar omvandlades till bostäder. Varför just kyrkor ses som ett problem framstår som en gåta. De är i alla fall vackra, till skillnad från storstädernas modernare kontorshus.
”Det är ville och inte cité även här. Kyrkan och andra utrymmen i staden - som torget - som skapar möten, gemenskap och kultur ses som betydelselösa i den individualistiskt inriktade planeringen.”
Det är ville och inte cité även här. Kyrkan och andra utrymmen i staden - som torget - som skapar möten, gemenskap och kultur ses som betydelselösa i den individualistiskt inriktade planeringen. Möjligen är värdet av ”cité” begränsat till handels betydelse för urban puls.
Den extrema individualismen skapar ett samhälle liknat av atomer utan kropp. Kopsch ifrågasatte själv för övrigt under påsken existensen av lediga dagar, som ”borde slopas”. Ledigheten ska man själv förhandla om.
Så betraktas världen som bestående av enskilda individer utan inbördes kopplingar- inte som ett samhälle där människor hänger samman med varandra. Med så kallade röddagskonton separeras människan från sin egen kultur, men framför allt uppstår inget gemensamt lugn, ingen efterlängtad vila under vintern eller efter den långa våren.
Timbros utbildning ska för övrigt äga rum i Lund. Där kan deltagarna kanske promenera genom en stad full av liv och rörelse fram till domkyrkan i stadens absoluta centrum och ställa sig frågan om det varit bättre med bostäder på platsen. Eller om stadens karaktär, ande och själ därmed hade eroderats.