Liberal demokrati var bara retorik

Partiets ledning har ju annars varit snabb som ljust när det gällt att kritisera bland annat Sverigedemokratiska toppolitikers kritik av enskilda domar. Den kritiken har i sak varit riktig. Domstolars oberoende ska respekteras.

Men turerna kring domstolen i Göteborg är värre. Här har två nämndemän uppenbarligen tvingats bort för att det finns en folkopinion mot domen. Den kan diskuteras. Men det är Högsta domstolen som avgör om det med rätta omdiskuterade avgörandet ska omprövas eller inte.

Principen om domars oavsättlighet finns just för att undvika att en opinion eller politisk makt ska avsätta domare som ”dömer fel” eller i klartext i strid med ett politiskt partis hållning.

Men efter nästan en hel veckas törnrosasömn säger socialdemokraternas rättspolitiske talesperson Ardalan Shekarabi att han har förtroende för processen. ”Bara de som var med på mötet” kan redogöra för vad som sades där. Ett coachande möte är inget fel när det gäller att ge stöd, lyder beskedet. Magdalena Andersson lämnade senare samma besked.

Att mötet syftade till att kritisera och få lekmannadomarna att lämna uppdragen ter sig ju uppenbart. Varför skulle annars en partiombudsman hålla ett möte med nämndemännen som enligt ordföranden för Nämndemännens förbund söktes upp i deras hem. Mattias Jonsson, distriktsordförande för Socialdemokraterna i Göteborg och riksdagsledamot har ju också efter mötet deklarerat att han välkomnade avgångsbeslutet.

Blott det faktum att en överordnad politiker inbjuder till ”coaching” är direkt olämpligt. Det ger bilden av att nämndemännen har ett partipolitiskt uppdrag i rättssalen. Det har de inte. Utbildning och stöd till nämndemän bör rimligen ges av exempelvis en nämndemannaförening, inte av ett politiskt parti.

Nämndemannainstitutet har tjänat oss väl och har framtiden för sig. Som vår återkommande krönikör Rickard Wessman skriver ”så utses de inte av regeringen (som juristdomaren). De lyder inte under regeringen (åklagaren). De finansieras inte av den (advokaten).De utses inte av staten utan av det lokala civilsamhället. Maktdelning.”

De starka skälen för lekmannadomarnas existens riskerar nu att undermineras av ett politiskt parti.

Den obehagliga Göteborgsandan riskerar att sprida sig till andra domstolar. Budskapet från det lokala partidistriktet är att nämndemän som fattar impopulära beslut - vilket kan vara lika med friande domar - kan komma att tvingas bort. Alltfler kommer nu att i debatten om nämndemän kalla dem för politiska domare, som är ovärdiga en rättsstat.

Och engagemanget för den liberala demokratin som varit så högt prioriterad hos det största oppositionspartiet framstår allt mera blott som retorik.