Låt inte robotarna ta över kommunerna
Robotarna har kommit för att stanna. Också i kommuner, regioner och stat.
När Riksrevisionen granskar det ”automatiserade beslutsfattandet i staten” finns myndigheten att det förra året fattades 121 miljoner beslut av robotar.
Och fler kommer det att bli. Till våren presenteras en utredning som presentera ett förslag på hur automatiserat beslutsfattande ska förenas med den rådande kommunallagen.
Som en parallell till när robotarna gjorde sitt intåg i industrin möts de nu med oro och ibland rädsla. När tekniken blir allt mer mänsklig suddas gränsen lätt mellan människa och maskin ut. Känslan av att inte vara behövd växer. Erfarenheten visar dock att robotarna aldrig tog över i industrin. De blev verktyg.
Även i offentlig sektor kan robotar befria anställda från tunga moment och styra om mänskliga resurser där de behövs bättre. Riksrevisionen har gått igenom Försäkringskassans beslut om föräldrapenning, inkomstskattebesked från Skatteverket och körkortstillstånd från Transportstyrelsen och funnit att det automatiserade beslutsfattandet kan fungera alldeles utmärkt. Det finns rimligen ingen anledning varför människor av kött och blod ska handlägga alla uppgifter, särskilt inte sådana som inte kräver mänskliga bedömningar.
Även i kommunerna finns en potential för robotarna. På kommunal nivå gäller dock sedan gammalt att alla tvingande beslut gentemot medborgarna ska fattas av valda ombud. Det är en princip som uttrycker att kommunerna är något av en förening av medlemmar. Beslutsfattande av robotar stämmer dåligt in med denna ordning som härstammar från det gamla sockenstyret.
Ingripande beslut passar därför dåligt, liksom frågor som kräver mänsklig bedömning. Det skiljer i hög grad kommunala ärenden från de som vanligen beslutas av statliga myndigheter.
Den som söker mer än ett tillfälligt ekonomiskt bistånd av kommunen behöver också vägledning och sannolikt också ett personligt möte med en utbildad socionom som har både öga och öron, hjärna och hjärta. Att avpersonifiera mötet med det offentliga försvagar banden mellan medborgare och kommun och säkerligen också lojaliteten. Kommunen är inte längre vi utan dom.
Med robothantering riskerar också kommunen att betraktas mer som en bankomat som man gör uttag ifrån. Det bör tas i beaktanden eftersom ett skäl bakom att robotisera är att spara på utgifter.
Det är också viktigt att vända på resonemanget och se det ur ett medborgerligt rättssäkerhetsperspektiv.
Hur vet vi att roboten fattar korrekta beslut? Hur är roboten programmerad? I en tid när det diskuteras att skärpa tjänstemännens juridiska ansvar kan det te sig paradoxalt att samtidigt föra över myndighetsutövning på datorer. Det ställer i vart fall krav på vilka uppgifter som kan föras bort från mänskligt beslutsfattande
Fackförbundet Akademikerförbundet SSR har mot denna bakgrund föreslagit en ”ombudsman för algoritmer” som får till uppgift att granska automatiserat beslutbeslutsfattande.
Det vore att gå ett steg för långt. Det finns redan instanser som Justitieombudsmannen (JO) och Datainspektionen som kan granska kommuner.
Men initiativet ska inte avfärdas som någon robotskräck utan ska ses som en legitim reaktion på de konsekvenser som robotiseringen får för offentligt beslutsfattande när i det tysta 151 miljoner robotbeslut fattas under ett enda år.
