Låt inte börsregler stoppa insynen i friskolorna
I veckan uppmärksammades det att direktiv till en utredning om införandet av offentlighetsprincip i fristående skolor strukits. Det var egentligen ingen nyhet. Redan Tidöavtalet slog fast att regeringen strävar efter att de fristående skolorna ska omfattas av en insynsprincip. Offentlighetsprincipen ska således inte införas.
Regeringen och skolminister Lotta Edholm (L) får åter kritik om att gå ägarintressens ärenden istället för att se till det allmännas bästa. Så har också de borgerliga partierna i denna fråga agerat defensivt som som om insyn och öppenhet är något nödvändigt ont som av parlamentariska skäl måste införas. Istället för att understryka att där skolplikt finns, där myndighetsutövning sker och där skattebetalarna finansierar ligger det ett stort värde i att allmänheten garanteras insyn.
Frågans komplexitet ska inte förenklas. Att införandet av ökad insyn blivit en surdeg trots att det redan 2013 ingicks en friskoleöverenskommelse mellan borgerliga partier, Socialdemokraterna och Miljöpartiet om bland annat införandet av offentlighetsprincip i friskolesektorn har föga förvånande en alldeles logisk förklaring.
Den rödgröna regeringen arbetade fram ett förslag som Lagrådet den 21 mars 2018 inte kunde tillstyrka. Lagrådets invändningar var - och består rimligen - att offentlighetsprincipen kolliderar med de regler som gäller för börsbolag. Friskolor och dess ägare är i flera fall börsnoterade. Det innebär att enskilda med offentlighetsprincipen skulle kunna begära ut kurspåverkande information som enligt börsens regler ska nå hela marknaden samtidigt. Att det finns regler om affärssekretess som ofta används av kommunala bolag för att neka utlämning av handling i syfte att skydda företagets hemligheter var alltså inte tillräckligt enligt Lagrådet.
Denna invändning mot offentlighetsprincipens införande är måhända politiskt svår för regeringen att hänvisa till. Att börsens regler blockerar den allmänna regeln om offentlighet vittnar om brister i hela systemet. Hade en offentlighetsprincip införts före det att börsnoterade skolor etablerats på marknaden hade de rimligen fått anpassa sig till den av öppenhet präglade ordningen.
Regeringspartierna har i debatten istället betonat att en offentlighetsprincip skulle leda till en administrativ börda för framför allt mindre skolor. Principen innebär ju att en handling ska kunna lämnas ut i regel samma dag som den efterfrågas. Det ställer krav på bemanning exempelvis under storhelger och semesterperioder. Detta byråkratiargument har dock företrädare för idéburna skolor tillbakavisat.
Utifrån Lagrådets analys ter sig offentlighetsprincipen svårförenlig med det friskolelandskap som vuxit fram. Det är argumentet för att hitta andra vägar för största möjliga insyn. Men det borde skett efter att frågan som Lagrådet faktiskt efterlyste analyserats vidare.
”Det är svårt att hitta något argument till varför att allmänheten inte ska ska kunna granska denna myndighets- och tjänsteutövning enkom för att huvudmannen är privat.”
Lärare sätter betyg, rektorer beslutar om disciplinåtgärder, det fattas beslut om individuella åtgärdsprogram och det beviljas ledigheter. Det sänds orosanmälningar till socialtjänsten. En lärare som skickar ut en elev från klassrummet ska dokumentera detta. Det är svårt att hitta något argument till varför att allmänheten inte ska ska kunna granska denna myndighets- och tjänsteutövning enkom för att huvudmannen är privat. Friskolorna utövar ju helt enkelt offentlig makt och tilldelas skattebetalarnas pengar.
Detta borde vänner av valfrihet, bildning och värnare om skattebetalarnas bästa sagt från första stund.
