Låt Andreas Norlén sitta kvar
Näst Kungen är Talmannen landets näst högste företrädare. Ja, Talmannen. - i offentligt tryck vanligen stavat med versalt T - står alltså över statsministern i rang. Det ska symbolisera att riksdagen är folkets främsta företrädare. Och talmannen är riksdagens främsta ledamot. Rollens status markeras till och av att talmannen inte kan avsättas av riksdagen. Och talmannen har också givits makten att kunna stoppa förslag som inte är är förenliga med grundlagarna och låta Konstitutionsutskottet granska dem.
Inför riksdagens öppnande reses även inför denna mandatperioden frågan om vem som ska sitta på posten. I regeringsförhandlingarna uppges från säkra källor att Sverigedemokraterna spelat in talmanskortet. Som största parti i regeringsunderlaget anser partiet att deras kandidat, Björn Söder, ska få posten.
När grundlagen skrev var Socialdemokraterna största parti och säkerligen rådde uppfattningen att talmannen alltid skulle hämtas från det största partiet. Det saknas således en fastlagt praxis om talmannen ska hämtas från största parti, största regeringsparti eller största parti regeringsunderlag. Sverigedemokraterna brukar för sin egen del framhålla att partiet aldrig varit med och format den praxis som råder.
Men det finns några riktmärken. I förarbetena till grundlagen (Grundlagsberedningen) står det att ”Med tanke på de omfattande och stund- als ömtåliga uppgifter som åvilar talmannen är det angeläget att hans person bärs upp av ett brett förtroende i riksdagen och av en stark tillit till hans oväld.”
Kort sagt: Hela riksdagen måste känna förtroende för talmannen. Där faller exempelvis Sverigedemokraternas Björn Söder.
Det slås också fast i grundlagspropositionen (1973:90 sid 116) att det finns ett politiskt ansvar hos talmannen som kan utkrävas om han inte blir omvald som ledamot eller som talman.
”Att välja om en sittande talman är således helt i linje med grundlagsfädernas och mödrarnas tankar.”
Att välja om en sittande talman är således helt i linje med grundlagsfädernas och mödrarnas tankar.
Norlén har legat lågt i valrörelsen och inte deltagit i debatter. Han är ändå överlägset mest kryssad av Östgötamoderaterna. Arbetet i Konstitutionsutskottet och som som talman uppskattas således av dem som har givits uppdraget att utkräva ansvar av honom enligt grundlagen.
Socialdemokraternas linje ifråga om tillsättningar av talman är för övrigt inte helt rak. 1991 efter den borgerliga valsegern som var av historisk betydelse betydelse argumenterade partiets gruppledare Jan Jan Bergqvist att talmannen inte måste komma från det största partiet.
”Talmannen har en konstitutionell roll, som författningen vill frigöra från partipolitiseringen.” Han framhöll också den sittande talmannens skicklighet och oväld, samt tillfogade: ”Vi har också en lång och obruten praxis att tidigare talman alltid återväljs, om han står till förfogande för omval.”
Det är svårt att skapa enhetlig praxis för talmansval. Men med tanke på hur uppdraget förvaltats är det svårt att se motiven för att den nuvarande talmannen inte ska få fortsätta sitt uppdrag som nummer två i rikets tjänst.
