Lär av misslyckandet om spionlagen
Grundlagsändringen borde vara lika med debatter i och utanför riksdagen. Det ligger ju i hela tanken med grundlagarna att även om de är dynamiska och inte skrivna i sten så ska de fungera som rättsstatens hörnstenar.
När grundlagar nu ändras i och med att utlandsspionage kriminaliseras har debatten helt lyst med sin frånvaro, ända tills dagarna inför beslutet. Denna ledarsida hör får vi försiktigt uttrycka det till undantagen som ifrågasatte motiven för lagstiftningen i en ledare redan 2017.
Förändringarna ska inte överdrivas. Demokratin är inte hotad. Det betyder inte att kriminaliseringen av obehöriga uppgifter som nu skriva in i Tryckfrihetsförordningen är bra. Inte alls. Även om skyddsmekanismer för journalistik införs i lagen och att den särskilda ordningen för tryckfrihetsmål är ett särskilt juridiskt skydd för press och etermedier skapas en osäkerhet inte minst för personer som vill avslöja missförhållanden inom internationella samarbeten till medier.
Oviljan att diskutera konsekvenserna av den nya lagen kan tyckas paradoxalt. Centerpartiet har ju konsekvent talat om hoten mot demokratin. Socialdemokraterna har tonat ned den retoriken, men varnar återkommande för högernationalisternas. Detta tal framstår åter som en chimär. Inte för att lagstiftningen är ett hot mot den liberala demokratin, men med tanke på hur argumentet används mot tankefigurer - som att aborträtten skulle vara hotad - är det anmärkningsvärt att kritiken gällande konsekvenserna för den fria journalistiken av den nya kriminaliseringen avfärdas så enkelt.
Det krävs ju två riksdagsomröstningar med ett val emellan för att ändra grundlagar. Denna broms för grundlagsrevolutioner från tillfälliga majoriteter skulle den borgerliga regeringen kunna komplettera genom införandet av en ny praxis.
”Ett villkor för en grundlagsförändring skulle kunna vara att den är beredd inom ramen av en parlamentarisk utredning.”
Ett villkor för en grundlagsförändring skulle kunna vara att den är beredd inom ramen av en parlamentarisk utredning.
Utredningen bakom lagförslaget var denna gången skriven av Försvarsunderrättelsedomstolens tidigare ordförande. Det innebär att riksdagen kommer in sent i processen. En grundlagsförändring blir en sak för det i och för sig centrala Konstitutionsutskottet.
Men med en parlamentariskt tillsatt utredning där riksdagspartierna är representerade kan frågorna stötas och blötas på ett tidigare stadium av folkets främst företrädare. Partierna kommer tidigare in i processen och betänkandet får därför också en tyngre legitimitet. Det öppnar för kompromisser och pragmatism och skapar förutsättningar för debatt. I vart fall i grundlagsfrågor borde kommittér vara det naturliga utredningsvalet.
En borgerlig regering som vill visa sig öppen för breda uppgörelser i riksdagen har också all anledning att i högre grad välja parlamentariska utredningar och distansera sig från den enmansutredarpraxis som S-regeringarna befäst. Det är att ta både riksdagen och den liberala demokratin på allvar.
