GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Längre armar mellan politiker och konstnärer

Befriade från Miljöpartiets ok, och ställda inför en möjlig borgerlig valfråga efter hård kritik från Myndigheten för Kulturanalys, har regeringen äntligen börjat göra upp med sin styrning av konsten. En omvändelse under galgen.
Ledare • Publicerad 30 december 2021
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.
Avstånd skyddar mot såväl smitta som politisk styrning av konst.
Avstånd skyddar mot såväl smitta som politisk styrning av konst.Foto: Johan Nilsson/TT

Regeringen har beslutat om nya direktiv för Svenska Filminstitutet och Statens kulturråd för 2022. Filminstitutet ska redogöra för vad man gjort för att ”säkra den konstnärliga friheten inom ramen för bidragsgivningen”, och regeringen har därtill strukit en formulering som krävt att Filminstitutet ska ”integrera ett jämställdhets-, mångfalds- och barnperspektiv.”

I regleringsbrevet för Kulturrådet har begreppet konstnärlig frihet införts, och på myndighetens hemsida har man tagit bort en formulering om att ”hbtq-frågor ska prioriteras i bidragsgivningen.”

Det är en positiv förändring för alla som värdesätter den konstnärliga friheten, som också tas väl emot av de konstnärer som nu slipper att krystat anpassa sina verk för att ta emot statliga bidrag.

Regeringen har uppenbarligen tagit intryck av debatten om den konstnärliga friheten, och kritiken mot de rödgrönas tummande på principen om armlängds avstånd.

När Myndigheten för Kulturanalys – på dåvarande kulturminister Amanda Linds (MP) uppdrag, ska erkännas – utredde hur principen om armlängds avstånd fungerar i anslagsfördelningen, kom man fram till att det rådde en konflikt mellan konstens fria roll och kraven att den ska främja vissa värden.

Hälften av kulturutövarna som sökt offentligt stöd visade sig ha anpassat sig efter mångfaldskraven. Värst var problemet just på Filminstitutet, där man hade kunna se en långtgående styrning.

Utredningen slog också fast att det ”äger rum en kulturpolitisk styrning som påverkar den konstnärliga friheten på ett negativt sätt.” Jämställdhets-, hbtq-, mångfalds- och interkulturellt perspektiv nämndes som exempel.

”Att de rödgröna hade problem med principen om armlängds avstånd var något ironiskt med tanke på att de under den förra valrörelsen framställde sig de som den konstnärliga frihetens försvarare.”

Som det uttrycktes av myndighetschefen Sverker Härd: ”politiska åtgärder i syfte att närma sig en målsättning, eller en typ av effekt, kan stå i konflikt med andra kulturpolitiska målsättningar.”

Samma myndighet ville för övrigt statsminister Magdalena Andersson (S) tidigare lägga ned under sin tid som finansminister.

Att de rödgröna hade problem med principen om armlängds avstånd var något ironiskt med tanke på att de under den förra valrörelsen framställde sig de som den konstnärliga frihetens försvarare gentemot den politiska styrning som man ansåg hota med Sverigedemokraternas tillväxt, på samma sätt som skett i andra länder där den radikala populismen gått framåt. Även om en sådan kritik inte varit obefogad såg de rödgröna inte bjälkarna i sina egna ögon.

Att den renodlat socialdemokratiska regeringen nu stryker mångfaldskraven i riktlinjerna för Filminstitutet och markerar betydelsen av den konstnärliga friheten vittnar måhända om en omvändelse under galgen. Det hade mycket väl kunna bli ytterligare en av många potentiella borgerliga framgångsfrågor i det kommande valet.

Det understryker också i hur hög grad Socialdemokraterna upplever sig friare nu när de inte är bakbundna av att dela regeringsmakten med Miljöpartiet.

Men samtidigt kan det noteras att denna omsvängning inte riktigt rimmar väl med partiets egen fastslagna kulturpolitik. Förvisso framhävs vikten av armlängds avstånd i Socialdemokraternas kulturpolitiska program. Men det utesluter inte att kulturprogrammet paradoxalt nog präglas av ett styrande tankesätt. Än är nog inte debatten om den konstnärliga friheten över.

Thomas HermanssonSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Barometern och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.