Kriminaliteten bekämpas inte av symbolpolitik

Generellt sett har brottsligheten sjunkit, en trend som syns över hela västvärlden. Men i Sverige ökar grova våldsbrott. Mycket av det kan knytas till gängkriminaliteten.

Under en lång tid har Sverige haft få poliser i förhållande till befolkningen. Efter polismyndighetens omorganisation 2015 fanns det färre poliser i Kalmar län någonsin tidigare, även om de har blivit fler sedan dess.

Samtidigt som polisen har varit eftersatt, har våldsbrottsligheten blivit grövre. Kriminella gängstrukturer som inte fanns tidigare har kunnat etableras, särskilt i landets utsatta områden.

Givetvis hamnar frågor om kriminalitet då högt på agendan. Men det finns inget enkelt sätt att att lösa brottsligheten. Hela rättskedjan behöver stärkas. Fler poliser, mer resurser till domstolarna och fler fängelseplatser behövs. Dit finns inga genvägar.

Ändå missar många av de mest omdiskuterade förslagen målet. Sverigedemokraterna och Moderaterna har länge fört fram förslag om att införa anonyma vittnen, vilket nu även utreds av regeringen. Det vore ett avsteg från den rättssäkerhet som tas för given i svenska domstolar. Om det överhuvud taget ska kunna införas utan att strida mot Europakonventionen, som är en del av svensk grundlag, skulle det vara i begränsad omfattning.

Att enskilda hotas från att vittna i rättegång är ett problem. Samtidigt är möjligheten att hota eller skada vittnen som störst när tiden till domstolsprövning är utdragen. Problemet löses inte av en begränsad möjlighet till anonymitet för vissa, om inte domstolarnas handläggning blir effektivare.

Gång på gång föreslås även höjda straff för en rad olika brott. Det finns goda argument för att också höja straffen för våldsbrott, exempelvis genom att som regel döma ut livstids fängelse för mord.

Ett av Moderaternas förslag är att fördubbla straffen för gängkriminella. Det är märkligt. Många mord som utförs är beställningsmord. Att straffa den som begått gärningen hårdare påverkar inte gängstrukturen.

Rimligare vore att införa en motsvarighet till amerikanska RICO-lagar, så att den som ger order om att utföra brott som ett led i organiserad brottslighet, i högre utsträckning ses som medskyldig till brottet.

Från liberalt håll förs även legalisering av narkotika fram som en lösning. Mycket av gängkriminaliteten handlar just om narkotikaförsäljning, och en legalisering av cannabis skulle strypa gängens inkomstkälla. En legalisering skulle dock inte göra något åt kriminaliteten.

Det är högst osannolikt att kriminella gäng skulle lägga ner sin verksamhet om de inte kunde försörja sig på att sälja narkotika. Det troligaste är att de skulle hitta andra inkomstkällor, vare sig det är grova rån, prostitution eller bedrägerier. Däremot kan en legalisering medföra en problematisk normalisering av missbruk.

Det finns inga enkla lösningar på den grova kriminaliteten. Bestämda slag i luften löser inga problem. Hela rättsväsendet behöver stärkas. Risken är att politiker lägger fokus på fel saker, utan att fundera på konsekvenserna av symbolpolitiken.