Korruption undergräver biståndsviljan

Är det rimligt, var kontentan i frågan, att av 127 misstankar om korruption i Sidas bistånd ledde bara 13 förra året till polisanmälningar? På en budget av 44,5 miljarder kronor ter sig dessutom summan 127 misstankar som tämligen låg, frestas man att lägga till.

Biståndsministern gav nu inget dåligt svar på frågan. Men det var formulerat i allmänna termer.

De länder som är mottagare av våra miljarder lider ofta av korruption. Det hör till bilden. Just frånvaro av demokrati, marknadsekonomi och rättsstat är ju orsaken till fattigdom och haltande ekonomisk utveckling.

Och argumenten för att inte polisanmäla liknar de som vi vanligen får höra av stora bolag som dras in i korruptionshärvor. ”Det spelar ingen roll. Lokal polis är också korrumperad”. Men ska biståndet göra nytta måste också korruptionen bekämpas stenhårt. Signalvärdet om nolltolerans är högt gentemot mottagarländerna.

Det är symptomatiskt att det är en vän av bistånd som också förmår att lyfta de kritiska frågorna. Bistånd måste också handla om mer än procentmål och utbetalningar. Ett innehållsfokus ter sig minst sagt välkommet efter år av satsningar på nya områden. Nu senast är det klimatbiståndet som ska fördubblas, enligt regeringen.

Målen för biståndet tenderar hela tiden att blir allt fler och det försvårar också styrningen av miljarderna.

Med fler mål blir också tidigare centrala principer som demokrati, mänskliga rättigheter och marknadsekonomi mål i mängden och intar inte samma särställning.

Ohlssons Frids företrädare, miljöpartisten Peter Eriksson, talade också om demokratiaspekten i biståndet utifrån den högernationalistiska hoten mot folkstyret världen över. Men demokratiproblematiken i Sveriges biståndsländer handlar inte om högernationalism, utan om stater eller sammanhang med svagt utvecklade folkstyren eller rena diktaturer, (Taliban-Afghanistan). Eriksson satte en bild av biståndets utmaningar som mer utgick från Miljöpartiets berättelse om det svenska tillståndet, om ”blåbruna” än om verkligheten i mottagarländerna.

Biståndet är en fråga som kommer att vålla ett borgerligt lett regeringsalternativ huvudbry.

Moderaterna har efter Reinfeldtåren svängt tillbaka mot en mer biståndskritisk linje och understryker verktyg som frihandel för utveckling. Det planerade stödpartiet Sverigedemokraterna ser endast biståndet som en budgetregulator för inhemska politiska mål, medan kristdemokraternas traditionella kärnväljare i folkrörelser och kyrkor brinner för internationell solidaritet.

Regeringsalternativet borde dock inte ha svårt att stärka legitimiteten för ett om än något justerat bistånd genom ett antikorruptionsarbete värt namnet.