Kommunmiljarder utan analys eller syfte
Naturligtvis försäkrade företrädarna för regeringen och dess stödpartier att de hade jobbat med de extra kommun- och regionmiljarderna länge. Trots att det bara är tre veckor sedan budgeten trädde i kraft, har de sedan länge insett att de tillskott som gjordes där inte räcker. Att oppositionen hotade att rösta igenom egna utgiftsökningar hade, bedyrade de, ingenting att göra med att januaripartierna nu själva lägger fram ett förslag med samma innehåll.
Även om omsorgen om kommunsektorn sades vara bakgrunden till den hastigt sammankallade presskonferensen, pekar mycket på att omsorgen om regeringsmakten var det avgörande.
Exempelvis saknades trovärdiga svar på varför utgiftsökningen är nödvändig. Finansministern menade att regeringens sänkta tillväxtprognoser indikerar att kommunerna behöver mer pengar, men egentligen har inget nytt hänt i ekonomin. Däremot har regeringen närmat sig de bedömningar som ledande banker har gjort under en längre tid.
Det saknades också svar på hur de extra miljarderna ska finansieras. Där finns en betydande skillnad gentemot Moderaterna, som lämnade besked om vilka andra utgifter som ska dras in.
Och det saknades någon som helst idé om vad utgiftsökningen ska åstadkomma. 2018 mottog kommunerna 107 miljarder kronor i generella statsbidrag och 100 miljarder i riktade statsbidrag. Sektorns totala intäkter var 1 123 miljarder kronor. Det är i det perspektivet man ska se löften om miljarder i ensiffriga tal och retoriken om skillnader på enstaka miljarder mellan olika förslag.
En mer konstruktiv ansats än att flera gånger om året öka statsbidragen vore att fråga vad som krävs för att skapa bärkraftiga kommunala ekonomier.
Här har kommunerna själva inte precis bidragit. Under ett antal år misstog man dopade resultat för hållbar ekonomi, satte upp mål för snabb befolkningsökning, sänkte överskottsmålen, drev arbetsmarknadspolitik utan evidens och förnekade alla problem. Skeptiker förminskades som dysterkvistar.
Om rikspolitiken inte såg utmaningarna komma, gjorde kommunerna i sanning inte mycket för att sprida ljus. Utifrån sina bristfälliga analyser fattade de istället beslut som förvärrade utmaningarna. Att samtliga riksdagspartier nu ser ett akut behov av att stärka kommunernas ekonomier borde föranleda betydligt mer självkritik än vad som hittills har förekommit.
