Detta valresultat måste tolkas som:
1. Ett ja till Europa och en gemensam framtid. 2. En förtroendeförklaring till Göran Persson. 3. Ett nej till politisk styrning av valutan. 4. Ett nej till politisk styrning av valutan. 5. En seger för Sveriges anhängare av marknadsekonomi. 6. En seger för dem som vill ta politiskt ansvar för ekonomin. 7. En seger för oss som tror på en globaliserad ekonomi. 8. En seger för oss som tror på en globaliserad ekonomi.
Påståendena ovan har förekommit i EMU-debatten. Fundera en stund vilket påstående som kan paras med vilket resultat i folkomröstningen. (Läs längst ner för facit.)
Citaten illustrerar ett viktigt förhållande. Inrikespolitiskt sett är tolkningen av folkomröstningsresultatet nästan viktigare än resultatet i sig. Är ett "ja" den 14 september en förtroendeförklaring för Göran Persson? Är ett "nej" samma dag en röst för en globaliserad ekonomi utan tullar?
Nätverken alltifrån moderater mot euron till vänsterpartister för euron slåss om att ge svaren. De som övertygar behärskar också hur valresultatet ska påverka svensk politik. Några menar till exempel att statsminister Göran Persson borde avgå vid ett "nej". Frestelsen för den borgerlige väljaren är ganska svår...
Orsaken är uppenbar: frågan är ganska teknisk och de experter som kallats in är gravt osams. Man kan inte heller snabbindela dem efter "bär/bär inte slips", "har/har inte skägg" eller "avfotograferas framför bokhylla/getter vid timrad vägg". Sådana ledtrådar var ju ärligt talat till stor hjälp vid energiomröstningen för två årtionden sedan. Den omröstningen är ett tidigare exempel på att tolkningen av omröstningsresultatet var viktigare än resultatet. Riksdagen tolkade nämligen så att det var linje 2 + 3 mot 1 som gällde, trots att valsedlarna i stället sade 1 + 2 mot 3.
Årets folkomröstning har bara två alternativ. Men desto fler ståndpunkter. En intas av de marknadsliberaler som är mot euron, eftersom de misstänker att den öppnar dörren för en växande EU-byråkrati och centralisering. Den tidigare moderata riksdagsledamoten Margit Gennser är en av dem, Svenska Arbetsgivareföreningens tidigare idégivare Sture Eskilsson en annan. Deras sakargument är svåra att bemöta.
Men som DN:s ledarskribent Niklas Ekdal konstaterade: om nejsidan vinner ökar riskerna starkt för ett samhällsklimat, där alla de reformer de liberala nejsägarna står för blir omöjliga. Den samlade vänstern kommer att kidnappa valresultatet och framställa det som en seger för marknadsmotståndarna.
Vi tycks ohjälpligt ha hamnat i ett läge där valet står mellan att rösta för en linje som innebär faror för en alltför stark europeisk centralbyråkrati och gynna de borgerliga krafterna i Sverige. Eller rösta för en valutapolitiskt mer marknadsmässig linje, och samtidigt ge Sveriges samlade marknadsmotståndare en skjuts framåt. Vad sade nu Hamlet igen? "Ur led är tiden. Ve mig, som är satt att att vrida den rätt igen"
1. ja 2. ja 3. nej 4. ja 5. nej 6. ja 7. nej 8. ja
