Klokt med varsam vård
Denna månad kom Socialstyrelsen ut med den första av tre rapporter om uppdaterade rekommendationer vad gäller stöd, utredning, hormonbehandling och kirurgiska ingrepp vid könsinkongruens hos unga.
I kontrast till vad regeringen föreslog 2018 menar Socialstyrelsen att man vid situationer där minderåriga vill byta kön måste beakta eventuella diagnoser, samt ta hänsyn både till föräldrarna liksom osäkerheten det innebär att könsidentiteten kan komma att utvecklas.
Termerna är ej bekanta för alla, men betecknar ett ökande fenomen: Personer som upplever sig ha något annat än sitt biologiska kön, samt det psykiska lidande det kan innebära.
Medvetenheten om detta har ökat i takt med att samhällets kunskap om HBTQ– frågor blivit större. Att vissa brottas med könsidentiteten, och blir lidande av det, ska tas på allvar och personerna i fråga mötas med respekt.
Det har dock inte varit helt obekant tidigare. Möjligheten att byta kön har funnits sedan 70-talet. Då sattes även en 18-årsgräns; det vore oklokt att genomföra så stora, oåterkalleliga ingrepp på barn vars kroppar och hjärnor ej är färdigutvecklade. Ett resonemang enligt försiktighetsprincipen, som är lika klokt i dag.
De senaste åren har dock något ha hänt. Antalet unga som vill byta kön har ökat lavinartat. Enligt Socialstyrelsen har antalet unga mellan femton och nitton år som vill byta kön ökat med 2 964 procent på tio år; i Stockholm ligger siffran på 8 250 procent.
De skenande siffrorna är anmärkningsvärda, och borde undersökas. Vad det beror på vet ingen riktigt. Enligt Mikael Landen, professor och överläkare på Sahlgrenska akademin i Göteborg, är de flesta hypoteser hittills ganska osannolika; en del har bland annat pekat på det slopade steriliseringskravet.
Själv funderar han på om det finns en koppling till vissa psykiska diagnoser, och att personer med dessa skulle vara mer mottagliga för påverkan om könsidentitet. Faktum är att ångest, depression, autism, och ADHD är betydligt vanligare förekommande i dessa grupper.
I vad som väl får sägas ha varit ett försök att ligga i framkant, för att tolka saken till det bästa, valde flera ministrar – som dåvarande kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) och socialminister Annika Strandhäll (S) – att lobba för en reform som skulle underlättat för minderåriga att byta kön utan föräldrarnas vetskap; till och med barn som ej fyllt femton skulle få rätt att på egen hand ansöka om kirurgiska ingrepp.
Men det ogenomtänkta förslaget, som kunde ha lett till mängder av förhastade ingrepp på unga med långsiktigt lidande till följd, stötte på patrull. Praktiskt taget alla medicinska remissinstanser ställde sig negativa, och Lagrådet menade att förslaget bröt mot Barnkonventionen och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.
De uppdaterade rekommendationerna från Socialstyrelsen är ett steg är rätt riktning. Här gäller det att träda försiktigt.
”Att vissa brottas med könsidentiteten, och blir lidande av det, ska tas på allvar och personerna i fråga mötas med respekt.”