Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Klimatrådet ger både hopp och förtvivlan

Det finns trots allt mest hopp i Klimatpolitiska rådets rapport.
Soluppgång för klimatet. Det klimatpolitiska rådet ger hopp i en tid när undergångsprofetior annars dominerar.
Soluppgång för klimatet. Det klimatpolitiska rådet ger hopp i en tid när undergångsprofetior annars dominerar.
Foto: Johanna Eriksson
Detta är en ledarartikel som uttrycker Barometern-OT:s politiska linje. Tidningen verkar på ledarsidan för "kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande”, som det är formulerat i Stiftelsen Barometerns ändamålsparagraf. Tidningens politiska etikett är moderat.

Miljö- och klimatdebatten har på sistone haft något närmast dystopiskt över sig. Undergångsbeskrivningarna motiverar inte till engagemang eller förändring. Rådet gör emellertid en annan analys och har ett annat språk. Det finns ett ”möjlighetsfönster” efter pandemin, skriver det.

Något händer också i Sverige. Gruv- och stålindustrin i Norrbotten tar täten i klimatomställningen och lanserar projekt som betraktats som tekniskt omöjliga. Batterifabriker ger nya jobb.

Tänk, vad framtiden för både Norrland och basindustrin räknats ut! När det är innovation, industri och tillväxt som präglar klimatarbetet är det numera ingen som talar om att ekonomin måste krympa för att minska temperaturhöjningen. ”Möjlighetsfönstret” andas således optimism inför klimatutmaningarna.

Det enda kanske överdrivna negativa bilden i rapporten är påståendet att de gröna satsningarna bara uppgår till 10 procent av de ekonomiska krispaket som lagts fram under pandemin. Det är inte någon riktigt rättvis jämförelse med tanke på bland annat permitteringsstöd utgör merparten av pandemiutgifterna. Regeringens marknadsföring av den ”gröna omstarten” må vara falsk, men permitteringsstöden kan inte ställas mot ”gröna” satsningar.

I denna kritik mot regering åskådliggörs också rapportens mer problematiska sida. Tilltron till staten som motor i näringslivets klimatomställning är så stor att staten anses kunna öka utgifterna och låta överskottsmålet gå till historien samtidigt som skuldkvoten via upplåning ska tillåtas öka.

Det är en ny tämligen omfattande roll för staten som omställare som lanseras utan att alternativa lösningar diskuteras. Och det presenteras varken förslag i kronor räknat på satsningar eller några beräkningar av klimatnyttan av satsningar.

Det klimatpolitiska rådet hänvisar till rekommendationer från Internationella Valutafonden, Världsbanken och OECD som rymmer ”gröna satsningar”. Men även om bland annat IMF anser att det svenska överskottsmålet är högt finns det samtidigt inga råd från de internationella granskarna om att återgå till en ordning med ökad skuldsättning och sämre offentliga finanser. Med osunda statsfinanser följer för övrigt sämre tillväxt och försämrade möjligheter till omställning.

I klimatfrågan slängs det fram förslag som inte utsätts för vanlig analys och debatt.

Klimatrådet vill exempelvis stärka regeringens klimatkollegium som består av ett inre kabinett av ministrar. Ett A- och ett B-lag av statsråd rimmar emellertid illa med att regeringen fattar alla beslut i kollektiv.

Rådet vill också att klimatperspektiv ska inkluderas i penningpolitiken. Det innebär att Riksbanken ges en annan komplex roll än den nuvarande, där dess uppgift är att värna prisstabilitet.

En tredje punkt diskuteras alltid när Klimatpolitiska rådet släpper sina rapporter. Det rapporteras friskt om att staten, det vill säga regeringen, kan bli stämd i domstol om inte klimatlagen uppfylls. Att det skulle undergräva vår demokratiska modell där regeringen svarar inför riksdagen och inte inför domstolar, nämns sällan. Inte heller att någon sådan juridifiering aldrig varit avsikten med klimatlagen.

Där finns det rum för politisk förtvivlan. Över hur förslag i klimatets namn per definition ses som goda.

Men det överskuggar inte det möjlighetens fönster in i framtiden som rådet öppnar.

Läs mer