Klarspråk om klanväldet

Hans redogörelse över att det finns ett 40-tal klaner i Sverige som bedriver grov kriminalitet varav flera har kommit till Sverige enbart i syfte att begå brott gick stick i stäv med världsbild som präglat svensk debatt i allmänhet och kanske svensk vänster i synnerhet. Löfving underströk att många inte är intresserade av integration utan tvärtom aktivt arbetar för att stärka klankulturernas makt över samhälle, kommun och till och med stat genom infiltration.

Typiskt nog var den första reaktionen från statsminister Stefan Löfven att söka förminska polisens beskrivning och kopplingen till dagens migrationsdebatt. Grupperingarna kunde inte sättas i samband med de senaste åren mottagande utan, underströks det, har invandrat till Sverige för många år sedan.

Och med hänvisning till tidigare ord om att ”vi inte såg detta komma” föreföll inte informationen om klanerna ha nått statsministern. Inrikesminister Mikael Damberg sa sig vi i varje fall känna till polisens bedömningar om klanväldet i flera städer.

Mönstret känns igen. I samband med Transportstyrelseskandalen var statsministern inte informerad. Nu sade han också att han inte skulle hört talas om att Miljöpartiet var på väg att lämna regeringen under sommarens migrationsförhandlingar.

Det känns bekant. Och påminner om när statsminister Tage Erlander skyddades från alla detaljer om spionen Stig Wennerström.

Efter några dagars betänketid var emellertid budskapet ett annat. I onsdagskvällens Aktuellt meddelade statsministern att det fanns en koppling mellan migration och kriminalitet. Och Stefan Löfven gjorde också gällande att det var en orsak till att Socialdemokraterna verkat för en stram migrationspolitik. Tidigare har viljan att lägga Sverige på ett mottagande i linje med EU:s miniminivå motiverats med att välfärdssystemen inte klarar ett större antal nyanlända. Allt annat har varit ”oanständigt”.

Att det är fråga om en efterhandskonstruktion går inte att ta miste på. Men för Löfven och regeringen måste klarspråket om klanerna ha kommit som en chock. Utifrån beskrivningen så underkänns den vanliga förklaringsmodellen bakom delar av gängkriminaliteten såsom bristande välfärdssatsningar.

Det betyder inte alls att man ska förminska segregationens faror eller blunda för låga skolresultat och utanförskap i förorter. All gängbrottslighet är heller inte klanrelaterad. Men den mångåriga oviljan att diskutera klanbrottslighet – som nu tycks vara bruten – följer den röda tråden av rädsla för att närma sig ämnen som hedersvåld, antisemitism och avancerad välfärdsbrottslighet.

Ja, statsminister Löfven har skärpt påföljder mot gängbrottsligheten. Men han har också förklarat ungdomsrånen i Stockholm med alliansens skattesänkningar.

Det är uttalanden som i efterhand inte åldrats särskilt väl.

Allra minst när den kommande budgeten också ska innehålla stora skattesänkningar. Det påminner om hur stora helomvändningar Socialdemokraterna kan göra. Vad som var fel igår är rätt i dag. Och samma förslag är fel om de kommer från M eller KD men rätt när det är Socialdemokraterna som är avsändaren.