Killgissa inte om kunskap
Skolan hade kunnat kompensera för elevernas olika förutsättningar om bara föräldrarna inte hade utnyttjat det fria skolvalet. Det var budskapet från utbildningsförvaltningen och utbildningsnämnden i Kalmar kommun nyligen. Tyvärr saknar budskapet stöd i forskningen.
I en aktuell analys har nationalekonomerna Hans Grönqvist och Susan Niknami undersökt vad som påverkar det stora resultatgapet mellan inrikes och utrikes födda elever, och kommit fram till att skolsegregationen är den minst viktiga faktorn.
Att resultatgapet i sig är ett stort problem är det nog ingen som ifrågasätter. Det är egentligen detta gap som ligger bakom att skolan uppfattas klara sitt uppdrag allt sämre.
Tvärtemot alla larmrapporter om skolan har resultaten bland inrikes födda elever inte sjunkit. Andelen högstadieelever som uppnår gymnasiebehörighet har legat stabilt på omkring 90 procent. Medelbetygen bland inrikes födda elever har stigit under de senaste 30 åren.
Men samtidigt har andelen utrikes födda elever ökat kraftigt, och gruppens resultat har försämrats. Av de utrikes födda eleverna återfinns 30 procent i den tiondel av det totala elevantalet som presterar sämst. Motsvarande siffra bland inrikes födda elever är sju procent. Andelen utrikes födda elever som blir gymnasiebehöriga har minskat från 75 till 65 procent, och utrikes födda elever som påbörjar gymnasiestudier slutför dem också i betydligt mindre utsträckning än inrikes födda elever. Här läggs grunden till ett arbetsmarknadsmisslyckande som kommer att bli kostsamt för samhället.
Just därför är det så viktigt att ta reda vad som skapar gapet. Grönqvist och Niknami finner de huvudsakliga förklaringarna i föräldrarnas socioekonomiska status (inkomster och utbildning) samt familjens boendeområde.
Vilken skola barnen går i spelar däremot en relativt liten roll i att förklara storleken på studiegapet. ”Elevsorteringens samlade betydelse för storleken på studiegapet har varit relativt konstant sedan mitten på 1990-talet”, skriver forskarna.
Samtidigt som utbildningsgapet har ökat har skolsegregationen mätt i termer av skillnaden utrikes född och inrikes född har avstannat sedan början på 00-talet. Den långsiktiga ökning av skolsegregationen som har skett beror inte på fritt skolval utan på den ökande boendesegregationen.
Detta får politiska konsekvenser. Det är det ekonomiska utanförskapet och segregationen politiken behöver ta itu med, inte att sätta familjernas preferenser ur spel. Även om åtgärder som lottning och bussning, eller som i Kalmarmodellen ett avskaffande av det fria skolvalet, skulle kunna skapa perfekt sammansatta skolor är det långtifrån säkert att kunskapsgapet skulle minska.
Varför nämndens ordförande går ut med killgissningar och avfärdar föräldrarnas sätt att göra det bästa för sina barn kan man undra. En tänkbar förklaring är att det är ett sätt att blåsa in lite ideologisk inspiration i en annars profillös lokal socialdemokrati. Men att förvaltningen sprider idéer som går på tvärs med aktuell skolforskning är klart illavarslande.
