Kalmars odlingslandskap viktigt i globalt perspektiv
I 1997/98 års riksmöte skrev de populära Riksdagsledamöterna på Kalmarbänken, Agne Hansson (c) Sivert Carlsson (c), en motion med utgångspunkt i Kalmar läns jordbruk. Motionärerna oroade sig över storleksrationaliseringen som krävdes för att förbättra lönsamheten men som var spatialt svår för Ölands- och småbygs-brukarna att genomföra, men man ser med tillförsikt på de miljöstödsystem och lönsamhetsskjuts som Sverige nu ska få tillgång till som en del av unionen.
Sverige hade nyligen gått med i den europeiska gemenskapen i en tid då den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, genomgick stora strukturella förändringar. 1992 bytte man ut prisgarantier mot inkomststöd. De europeiska bönderna hade skapat ett för stort överskott av mat i jordbruk som egentligen inte var särskilt konkurrenskraftiga, man talade om vinsjöar och smörberg. Några år senare blev miljöfokuset tydligare, i och med villkorade stöd som skulle göra jordbruket mer hållbart och utgöra en förebild för omvärlden.
Det går att säga mycket om EU:s jordbrukspolitik, men förebilder blev man i alla fall vad gäller miljö- och klimat-perspektiv. Den svenska animalieproduktionen är bäst i klassen gällande många kategorier inom EU. Klimatavtryck, miljöanpassning och antibiotikaanvändning, för att nämna några. Samtidigt har produktionen i hela EU ett lägre klimatavtryck än snittet i resten av världen. Det betyder att när produktionen minskar i Sverige så ökar den på annat håll som med all sannolikhet då får ett större negativ påverkan på klimatet.
”När de svenskproducerade livsmedlen vinner marknadsandelar så medför det en global positiv påverkan på klimat och miljö.”
Samma gäller såklart omvänt. När de svenskproducerade livsmedlen vinner marknadsandelar så medför det en global positiv påverkan på klimat och miljö.
I John Hasslers snabbutredning av hur Sverige ska nå de klimatmål som åtagits på EU-nivå så får jordbruket ett särskilt omnämnande. De 14 procent som lantbruket står för av de territoriella svenska utsläppen måste minska, men inte genom minskad livsmedelsproduktion eller konkurrenskraft. Det är svårt. Även om traktorerna i en teoretisk framtid kan drivas med annat än diesel så ska korna sluta fisa och gödsel sluta spridas för att utsläppen ska bli noll. Här behöver regeringen gå fram ytterst försiktigt för att inte förvärra situationen för landets gröna näring ytterligare.
I Kalmar län minskar åkerarealen stadigt, om än långsamt. De åkrar som byggs igen eller blir skog är oerhört svåra att tas i bruk för jordbruksändamål igen. Även om det svenska jordbruket främst växer genom effektivisering och produktivitetsökningar så behövs det alltjämt åkermark att bedriva verksamheten på. Sedan 1927 har åkerarealen minskat med över en miljon hektar. Om Sverige ska lyckas ta marknadsandelar på den globala livsmedelsmarknaden så får inte åkerarealen minska särskilt mycket ytterligare.
Hansson och Carlsson konstaterar i sin motion från 1997 att ”Jordbruksproduktionen i skogs- och mellanbygd behövs ur såväl sysselsättningshänseende som ett framtida bidrag i den globala livsmedelsförsörjningen.” Motionen avslås i dåvarande jordbruksutskottet men 26 år senare står sig budskapet mycket starkt. Det som sker i det småländska odlingslandskapet gör skillnad för hela världen.
