Kalmars hybrider politiserar bolagen
Vem företräder ledamöterna i kommunala bolag? Och anser ledamöterna att de ska ta partipolitiska ställningstaganden i styrelsearbetet?
Frågorna ställs i en färsk artikel i Nordisk Administrativt Tidsskrift. Det är biträdande professorn i statsvetenskap, Gissur Erlingsson, (Linköpings universitet) och docenten i nationalekonomi Andreas Bergh (Lunds universitet) som genomfört en enkätundersökning med kommunpolitiker och styrelseledamöter i kommunala bolag för att bena ut hur beslutsfattarna själva ser på sina uppdrag.
För Kalmars kommun vidkommande är undersökningen extra intressant. Vad just ledamöterna i Kalmar svarat redovisas inte. Men Kalmar är utvalt som ett av undersökningsobjekten mot bakgrund av att kommunen har jämförelsevis många bolag med många anställda. De problem med kommunala bolag som forskarna diskuterar är således särskilt angelägna för Kalmar kommuns vidkommande.
I Kalmar har också den kommunala bolagskulturen kännetecknats av att ledamöter i kommunstyrelsen också sitter i bolagsledningar. Det är inget formellt fel. Det kommunala självstyret är starkt. Men det gör frågan om ansvar oklar eftersom ägare och bolag har olika mål. Och det är olämpligt att de personer i kommunstyrelsen som också sitter i bolag samtidigt ska hålla bolagen under ”uppsikt”, det vill säga kontrollera sig själva. Lägg därtill att kommunala bolag i sig kan innebära en ”kortslutning av ansvarsutkrävande” för att citera forskarna.
Duon Erlingsson/Bergh visar också att det generellt sett råder en mycket oklar inställning bland de utfrågade om en styrelseledamot i ett kommunalt bolag ska sätta bolagets intressen först eller kommunens. Folkvalda som också har styrelseuppdrag är den kategori kallad hybrider som i högst utsträckning vill sätta ägarnas intresse, det vill säga kommunens, före bolagets.
Juridiskt sett är det emellertid ”bolagets bästa” som gäller om man sitter i ett företags styrelse.
Undersökningen sätter således i generell mening fingret på den komplexa struktur som råder i Kalmar. Det visar sig också att just ”hybriderna” - de dubbla stolarnas politiker - är den kategori som ofta anser sig representera sitt politiska partis intressen i styrelsearbetet.
Ledamöterna ansvarar inför sina partier och ingår så i ett demokratiskt ansvarsutkrävande. Sköter man inte uppdraget nomineras man inte på nytt, exempelvis. Men i det konkreta uppdraget är det bolaget, Kalmar hem eller Kalmar Vatten, som ska förvaltas enligt ägardirektiv. Partipolitiken ska lämnas utanför styrelsearbetet.
Därför är det något oroande att rödgröna politiker enligt undersökningen är mycket benägna att svara att ledamöterna bör representera sitt partis intressen. Socialdemokraterna utmärker sig som det parti där det finns starkast stöd för uppfattningen att bolagsledamöterna ska representera sitt eget partis intressen, medan de moderata ledamöterna i lägst utsträckning har den ståndpunkten.
Forskarrönen kan inte anses annat än bekräfta utvecklingen i Kalmar. Många hybrider och många rödgröna politiker bidrar till en politisering av en verksamhet som ska utformas efter ”bolagens bästa” och inte vara en arena för partipolitik. När det dessutom finns många bolag med många anställda förtjänar undersökningens slutsatser att tas på största allvar, i varje fall av dem som verkligen värnar de kommunalägda bolagen.
