Martin Tunström: Kalmarpolitik på hal is
Hesa Fredrik signalerade tidigt att något inte var som det skulle när bolaget Kambua gick in som huvudsponsor för elitsatsande Kalmar HC. Man behöver inte vara professor i företagsekonomi för att inse att löftet om 25 procent årlig avkastning är lika sannolikt som att jorden skulle vara platt. Återkommande avslöjanden i Barometern om Kambua som borde ha lett till ett brytande av avtalet fick istället styrelsen att gå till attack mot tidningen.
Utredningen om grov ekonomisk brottslighet mot Kambua går nu vidare samtidigt som de första spadtagen är på gång i bygget av en ny arena. Iffehallen är sliten. Man får, ungefär, gå ut och värma sig under de två pauserna.
Men ingen skulle ha vågat lansera idén om en arena anpassad för allsvensk ishockey om inte föreningen hade möjlighet till avancemang till elithockeyns divisioner. Socialdemokraterna i Kalmar gick också till val 2018 på att bygga en ny ishall i kommunal regi, månader efter det att kommunen räddat Kalmar FF genom att köpa Guldfågeln arena. Utan Kambuas pengar hade drömmen om framtida sydostderbyn mot rivalerna Tingsryd och Karlskrona aldrig varit möjlig.
Nu står kommunen med risken. Kalmar HC:s ekonomi är usel och Kambua är redan borta som framtida sedelautomat. En stor och dyr arena byggs för en förening som just nu är i fritt fall och som har ett minst sagt skadat varumärke.
Idrott, stad och politik är nära förbundna med varandra. Kalmar HC:s klubbmärke rymmer symptomatiskt nog Kalmars stadsvapen.
Även relationen mellan klubbarna och politiken är nära sammanvävda med varandra. I Kalmar HC:s styrelse satt länge Moderaterna nya gruppledare i Kalmar, Hanne Devéren, som åtog sig att utåt försvara avtalet med Stefan Sandströms bolag.
När Devéren fick uppdraget att vara Moderaternas förstanamn i kommunen valde hon att lämna Kalmar HC med ”tidsbrist” som officiell motivering.
”Det är endast en fokusfråga för mig, det tar mycket tid i Kalmar HC och jag har älskat åren i föreningen. Det är jättetråkigt att lämna, men jag måste lägga mitt fokus på mitt nya arbete.”
Det hade varit på sin plats att redan då förklara inför kommunmedlemmarna att det borde finnas en offsidelinje mellan klubbar med elitpretentioner och politiken som ytterst beslutar över kommunalägda arenor och fördelar bidrag till föreningar.
Barometern har exempelvis tidigare uppmärksammat det komplexa i att förre regionrådet och numera vice ordföranden i Sverige kommuner och regioner, Anders Henriksson (S), numera är ordförande i Kalmar FF. Det hör till bilden att SKR i olika uttalanden försvarat kommunernas ekonomi mot den kravställande idrotten. Nu ska Henriksson på en och samma gång företräda både en allsvensk klubb och Sveriges kommuner.
Att viceordföranden i Kalmar HC, Jessica Bergsjö, har tunga uppdrag för Centern, som styr kommunen tillsammans med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, är ytterligare ett exempel på hur starkt idrottsintresset är i politiken.
Vems intressen som sätts i första rummet måste vara solklart. Att föreningsaktiva också har politiska förtroendeuppdrag är en del av den kommunala demokratin. Folkrörelsepersoner har alltid tillhört den politiskt aktiva skaran.
Men när föreningar blir till intressen, när bredd blir till elit och när idealitet omvandlas till affärer är det dags att lämna och byta. I vart fall om man sätter kommunmedlemmarnas intressen främst.
