Kalmarhem är inte kommunens kassako
I en bolagsstyrelse gäller att alla ledamöter arbetar för som en dold klausul i aktiebolagslagen stadgar ”för bolagets bästa”.
Att en styrelseledamot på ett möte tar upp frågan om en fallande soliditet och ställer krav på åtgärder är således något som förväntas. Ja, det är en plikt gentemot ägare och uppdragsgivare. Och i ett allmännyttigt kommunalt bolag särskilt mot skattebetalarna.
Det gjorde också Lennart Lindstedt (KD) som är styrelseledamot i Kalmarhem - och för övrigt varit vd för ett allmännyttigt bostadsbolag i Alvesta tidigare. Dit han kom från Kinda där han också ledde allmännyttan.
Precis som denna ledarsida den 17 december, varnade Lindstedt för att den fallande soliditeten är oförenlig med den omfattande nyproduktion som bolaget ska utföra enligt ägardirektiven. Soliditeten låg senast på 22,1 procent mot ett nationellt genomsnitt på 31,7 procent.
Istället för att hörsamma frågeställningen och mot bakgrund av bolagets ekonomiska utveckling vända sig till kommunstyrelsen valde ordföranden Roger Holmberg (S) att påminna Lindstedt om möjligheten att lämna bolagsstyrelsen.
Det är mycket anmärkningsvärt. Den som inte står bakom ett företags inriktning bör lämna en bolagsstyrelse. Men Lindstedt har ju inte motsatt sig bolagets bästa. Han har värnat företagets ekonomi och framtid.
”Inget bolag blir bättre långsiktigt än dess egen styrelse. Nu är styrelsen delad efter politisk färg. Det är uppenbart att arbetet hämmas på grund av förtroendeproblematiken. Det är djupt olyckligt.”
Inget bolag blir bättre långsiktigt än dess egen styrelse. Nu är styrelsen delad efter politisk färg. Det är uppenbart att arbetet hämmas på grund av förtroendeproblematiken. Det är djupt olyckligt.
Grundproblemet är att ordföranden i bolaget sitter på två stolar. Roger Holmberg sitter också i kommunstyrelsen som enligt lag har en numera ”förstärkt uppsiktsplikt” gällande bolagen. Han står som uppdragsgivare till bolagen via fullmäktige bakom de ägardirektiv om en snabb utbyggnadstakt som han själv sedan ska utföra i bolaget. Målkonflikten är uppenbar: Ska ordföranden skydda bolaget mot dess ägare - som aktiebolagslagen stadgar - eller ska han vara lojal med sitt eget parti?
Svaret är enkelt. Att kommunstyrelseledamöter leder kommunala bolag är ovanligt av det enkla skälet att uppdragen är svåra att förena.
Det är svårt att sitta på två stolar. Ännu svårare på tre. Holmberg är ju också socialnämndens ordförande och har i den rollen också en relation till bolaget.
Därför är det djupt förvånande att kommunstyrelsens ordförande Johan Persson (S) kommenterar det hela med att ”vuxna människor måste själva reda ut” hur de ska umgås i styrelsen.
Det ger bilden av att ledamöterna är lika goda kålsupare. Att Lennart Lindstedt samt ledamöterna för Moderaterna och Sverigedemokraterna gjort fel som opponerat sig inom ramen för styrelsearbetet.
Kommentaren uppmanar inte direkt till att styrelseledamöter i de kommunala bolagen eller för övrigt i nämnder ska ta sina uppdrag på allvar. Det är tvärtom en signal om tystnad och lydnad.
Så blir det när S-ledningen skryter om nybyggnation utan att förklara att det sker till priset av att Kalmarhems soliditet riskerar att urholkas. Det är framtidens hyresinbetalningar som intecknas. Och därmed också möjligheter till renoveringar och underhåll.
Det är ett ekonomiskt problem. Men det är ett lokalt demokratiproblem om det är så lågt till tak att styrelseledamöter inte ens ska tillåtas yppa sig när det gäller att försvara det egna bolaget, bara för att det står i strid med majoritetspartiets maktintresse.