Judehatet är större än rektor Hamid

Hamid Zafar har på kort tid etablerat sig som en hängiven skolledare som fått stor uppmärksamhet och bland annat utnämnts till ”årets svensk”. Han har också fått en plats i Moderaternas integrationskommitté som han omgående sparkats ifrån.

Det är möjligt att Zafar i dag tar avstånd från antisemitismen. Men hans försvar övertygar knappast. Han ber inte omgående om förlåtelse och lovar bättring utan relativiserar rasismen med att den delas av många. Till detta citerar han Bibelns ord om att den ”som är utan skuld kastar första stenen”. Fast de orden brukar vanligen uttalas av en betraktare som påminner om den mänskliga synen - inte av den person som själv står till svars.

Ömsom säger han sig ha varit påverkad i affekt av USA:s krig I Irak, ömsom hade han en ”värdekonservativ syn”. Vad den nu har att göra med judehat.

Antisemitismen och hatet mot hbtq-personer är emellertid större än Hamid Zafar. Det är svårt att inte se detta som ett exempel på hur antisemitiska föreställningar odlas i förorterna bland migranter från bland annat Mellanöstern. De uppfattningar som han torgfört på sociala medier, är tämligen vanliga i stora delar av arabvärlden. Det är värderingar som inte nödvändigtvis försvinner ens för att man lämnar vännerna i miljonprogrammet får utbildning och ett bra jobb.

Antisemitismen, varken i vit makt-miljön eller bland invandrare från Mellanöstern försvinner inte med stigande ålder, med kampanjer eller med ökat välstånd utan den kommer att förbli ett svårt samhällsproblem. Det är den bittra sanningen.